... Nä inte riktigt då. Sitter på jobbet och vänta på att få gå och ta en fika med kollegorna, ronden är avklarad, tvätten hängd.

En bra dag på jobbet med massor av bekanta ansikten, kul!!  Nu är det bara ca 9 timmar kvar innan jag får lägga ner huvudet på kudden och sova gott!

Sonen fick sin efterlängtade hjälm idag. Den gillades!! Den är för övrigt hur skön som helst, men inget jag skulle vilja ha själv. Sedan chockade sonen mig med att vilja ha ett par ridbyxor!!!! Självklart sa jag!! Han blev så stolt och glad för sina nya saker. Min underbara pojke!!   

När jag nu läste igenom kommentarerna så blev jag alldeles varm i hjärtat av Camillas ord. Vilken underbar tjej (även om hon överdriver lite..   ).

Sadeln blev såld igår och jag skulle ha skickat den idag, men hann inte. Får göra det på måndag istället. Så nu har jag bara 2 st kvar, blir jag av med ponnysadeln så vore det bra, den vita kan jag behålla, har någon form av lite hat/kärlek till den.. Ska pröva den på Sydney.

Har kikat lite på Teknas junior hoppsadel, fina sadlar till bra priser. En rosa till och med!! Ha ha, men någon sådan blir det inte. Men ett tips om någon letar sadel.

Nej, nu väntar jobbet och så har jag lite planering inför framtiden att göra. Kvalitetstävlan är den 20 augusti här uppe hos oss....   

Höres i morgon kväll/natt!!

Skriver

Kerstin

 

Camilla

20 maj 2011 23:28

SV: Såklart jag förvärrade situationen, det är därför vi ska miljöträna nu. Det är inte bara för att få Dacke modigare, utan även för min skull och lära mig att lösa situationer när han blir rädd och för att jag inte ska bli rädd för att det känns okontrollerbart.

Dock skulle han nog bli lika rädd ändå, men lugna ned sig snabbare när han ser att jag har koll på situationen och han inte behöver vara rädd. Han kan bli lika okontaktbart rädd även om jag är lugn och inte tappar fattningen, men då blir han snabbt stabil igen.

På hemvägen var jag inte rädd trots hans taktande och försök till att sticka, kastade sig ett par gånger helt om utan att jag blev rädd. Men då borde jag istället ha hoppat av och visat att jag har koll och vara en trygghet för honom. Rider inte ut så mycket, och då bidrar det väl till att han blir mer osäker när jag sitter på hans rygg.
Han är mycket stabilare att köra än att rida, och det tyder ju på att han blir osäker på om jag kan hantera situationen när jag sitter på hans rygg, han vet ju redan att jag har koll från vagnen.

Om du förstår mitt virriga inlägg.. :)

Min inställning är bra, när jag inte är i en sån situation, då blir den mindre bra. Så japp, inställningen behöver bli säkrare. Jag sänder nog aldrig ut några bilder ens.. Så det behöver jag nog lära mig. :)

http://parellikusken.blogg.se

 

Camilla

21 maj 2011 13:35

Klart att prinsen vill ha en rosa sadel :P

http://camillahastskotare.blogg.se

 

Anna

21 maj 2011 15:11

sv: nja nästan det är tre min promenad dit och det är nästa som mitt eftersom det bara är jag där

hjälper P som äger det med att annonsera för jag får ju göra vad jag vill med hästen utan kostnad så jag tycker det är det minsta jag kan göra:)

http://annashastliv.blogg.se

 

Erika

21 maj 2011 17:41

SV:
Ja jag gillar verkligen inte när man inte får igenom de man vill o de man jobbar på.

Så gav mig inte igår. :)
Hon börjar bli så gammal nu så jag kan höja kravet om själva koncentrationen på mig.

Hon är ju 3 år o tömkörd sen 1 åring.
Fast först 2011 vi börjat tömköra mer i paddock/hage o mer jobba i form osv. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...