I söndags rymde Lukas till grannens höäng som ligger i anslutning till vår vinterhage, vi vet ju inte hur länge han gått i höggräset, det vet ju ingen mer än han.. Som tur är så hade han ingen puls på kvällen, det hade han däremot igår.... Så jag tog beslutet att han skulle få vara häst igen...

  Och äta gräs... Att gnägga med gräs i munnen är inte det lättaste..  New Dawn spanar in sina småpojkar...  Hej kompis, ska vi äta ikapp.... Hulda har kvar sina flätor, ja iaf några av dem...  Och jag är bara en lagomt rund dam i mina bästa år... Precis som matte..   

Att ta beslutet om att Lukas skulle få vara häst igen var inte lätt, men att ha honom på box en sommar till klarar jag inte och det är inte rätt mot honom heller... Rätt eller fel, jag vet inte, men att vara den som tar beslutet är jobbigt. För er dom inte vet historien om Lukas så ska det förtydligas att han haft fång till och från i snart 6 år och har en kraftig hovbensrotation på vänster fram. Att jag inte tagit honom tidigare är pga att veterinären sagt att så länge han inte visade mer än han gjorde när jag var in med honom så var det inga problem att behålla honom heller. Sedan har han bara blivit bättre och hovis tror till och med att hovbenet gått tillbaka, om inte allt så iaf endel. Lukas är en väldigt social lite ponny, älskar att vara i centrum och att lära sig saker. Att stänga in och isolera en sådan individ är inte lätt, men det har tidigare år gått förvånansvärt bra, han har accepterat läget, kanske har han känt att han ändå inte klarar av att gå ute. Nu visar han STORT missnöje och då lyssnar jag på honom.

Dock ska tilläggas att i morse var han kall och fin i hovarna, samt att jag inte kunde känna någon puls, men har han bara lite puls så är det lätt att jag missar det också, jag har svårt att känna pulsen normalt. Markerade något igår när jag tog in honom, men inget i morse...

Nåväl, nu går han med de han älskar och har det bra... Och även om det känns tungt i hjärtat så njuter jag med honom.

Skriver

Kerstin

 

Marie

22 juni 2011 11:53

Du gör rätt med den lille.

http://stallbrannebo.blogg.se

 

Camilla

22 juni 2011 12:55

Han mår i alla fall bra just nu, det är det viktigaste. Hästar lever i nuet, och då ska de ha det bra i nuet för dom spelar det ingen roll vad som händer sedan.

Så njut av att se honom ha det bra nu, för det är det enda han bryr sig om. :)

http://parellikusken.blogg.se

 

Anneli

22 juni 2011 14:12

så härligt för han att få vara häst :) å gå me dom andra. underbara bilder.

http://www.stallekekullen.blogg.se

 

Spanaren

22 juni 2011 15:35

Vi vill ge våra djur det bästa så att dom också mår bäst ;.) Går det inte så går det inte och ...
/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

22 juni 2011 23:53

Precis, även om det är tungt. Känns så ego att låsa in honom...
Kram

 

Emily

22 juni 2011 16:59

Ibland får man bara ta språnget och se om man klarar det. Gör man inte det så hade man iaf roligt längs vägen. håller alla tummar och tår!!

http://gandalf268.se

Kerstin

22 juni 2011 23:43

Ja, lite så känn det. Han har ju aldrig protesterat förr mot ensamheten. Jag känner mig lite ego om jag låser in honom nu.. Det är något jag inte har rätt att göra.

 

Erika

22 juni 2011 19:42

Åh så härligt för att han få äta gräs.
Önskar jag kunde släppa mina, jag vill så gärna.
Men jag vågar inte.

Ingen av mina två har ju haft hovbensroutation eller så.
Enbart puls och värme.
Och visat hälta.

Och Raski hade de 2009, och sedan dess inte haft något.
hade 3 dagars puls förra sommaren.
Grim hade lite puls då med.
Men ingen hälta.

Och veterinären jag prata med sa att lätt kunde vara att dom vrikat sig.
Då de blev väldigt mycket liv i hagen förra året.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Sarah

23 juni 2011 14:44

Härliga bilder. Dessa beslut som är så jobbiga :( Hoppas det går bra nu och det kan nog vara skönt för honom att få vara häst också :)

http://chanellie.bloggplatsen.se

Kerstin

24 juni 2011 10:42

Han fick ju vara häst i några dagar, så skönt för honom. ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...