Kallade in grannen som har bruksnordisar som extra hjälp vid lastningen idag. Är så tryggt med sådana människor. Lika lugna och trygga som sina hästar..    Tog 30 sekunder så stod hon på transporten och luckan var uppe. Att hon sedan inte var nöjd med sin lilla husvagn är ju en helt annan sak!! Hon stampade, sparkade, skrek och gick omkring. Och inte blev det mycket bättre när jag körde iväg heller. Men efter några km så lugnade hon ner sig. Men då kom regnet!! Det var kolsvart på himlen och så öppnade den sig och det bara vräkte ner regn. Så jag kan förstå att hon var lite upprörd. Precis när regnet avtog så kom en långtradare och körde upp tätt bakom transporten, han backade inte undan förrän hon var helt hysterisk där inne och transporten svajjade kraftigt åt sidorna. Fasen vad less man blir på dem, fattar de inget!!   Hade jag kunnat gå åt sidan har jag ju gjort det, men är det vajjerräcke så finns det liksom ingen plats. En sådan gång önskade man ju att hon åkt lastbil istället!! Så mycket bättre. Som tur va så slutade regnet och lastbilen försvann, så resten av resan gick bra. 

Hon hade lite bråttom ut, men sedan knatade hon lugnt upp till stallet och i krubban fanns godis och massor med hö på golvet, MUMS sa hon!! Efter 1 minut så hade hon kommit på att det stod en snygg kille i boxen brevid och hon blev blixtkär och super brunstig...   Som tur va så kunde de sticka in huvudena till varandra och mysa.  

När jag kör transport så brukar jag gå ut en bit på väggrenen om det är möjligt, men jag ligger inte kvar där längre än nödvändigt. Vissa bilister verkar tro att vi som kör släp SKA köra där hela tiden, andra uppskattar att man går undan. Hur gör ni när ni kör häst/släp??

Har normalt inget emot att köra transport, men ska hästen åka långa sträckor så har jag blivit lite nojjig med åren, man har väl sett för mycket antar jag. Tycker de åker så mycket bättre i lastbil. Önskar att jag hade en liten lastbil som man kan köra med b-kort. Vad tycker ni om transport VS lastbil??

Kändes ialla fall bra att lämna henne där och mina kidz fick varsinn överraskning från dem!! Dem får ni se i morgon!!  

Natt i natt!!

Skriver

Kerstin

Tog ut min kortbenta människa på en skritt tur i skogen idag för att försöka få henne i lite bättre form, så hon håller för att rida omkring på mig i framtiden. Det brukar ju gå så bra, hon sitter där uppe och filosoferar och jag går på i min takt och filosoferar.. Men inte idag inte... Det började med att jag inte fick putta ner henne från pallen hon har när hon stiger upp på mig (väx på dig så slipper du pallen...). Hmpf.. Det har ju gått tidigare, men nähä, inte idag, fick finna mig i att bli lite bannad och stå still. Sur kart där, tål inte lite skämt..

Sedan intog jag min vanliga lunk och gick nära de träden med grenar som sticker ut, men fick jag det idag då??? NÄÄÄÄ!!! Nähä, då skulle jag helt plötsligt ta ut svängarna och kliva bland stenar och rötter?! VA!!!! Jag är ju för sjutton ett renrasigt fullblod!! Skulle jag sätta fötterna vart som helst!? VA???

Ja, ja, surtanten där uppe fick som hon ville... Så kom vi upp på den stenfria vägen, jaha!! Då fick man helt plötsligt inte pulimasa sig fram, nähä!! Här skulle man tydligen skritta på med långa steg. Hörde hon muttrade något om att jag som hade så långa ben kunde gått använda dem.. Själv anser jag att hon med sina korta ben gott kan gå själv!

Så kom vi upp till korsningen och där brukar jag alltid stanna och fundera vilken väg vi ska ta eller om vi överhuvudtaget ska gå någon längre bort. Men tror ni det gick idag då?! Nähä då!! Eftersom jag hade fått upp så bra tempo, så hann jag liksom inte med det, tänkte bromsa upp, men då klämde de där korvstumparna till ben om mig och jag fortsatte av bara farten.. Väl inne på den stigen så fick jag inte heller gå som jag ville, men på ett ställe så tog jag ut min hämnd och gick under en gran så matte blev alldeles blöt!!!  

Så kom vi ut på travvägen och jag kom på mig själv att skritta på med långa härliga steg, öronen hade jag spetsade framåt, kanske inte var så tokigt det här ändå... Idag längde matte ut vår runda och ville att jag skulle gå ner för hela långa backen, jag försökte vända, men det är så mycket svårare när man skrittar på framåt... Hmmm.... Ner för backen och upp igen, jag har svårt att gå uppåt, tar korta steg, jobbigt att ta i, försökte trava men det fick jag inte för matte...

Men sedan skulle vi trava, tjohoo sa jag och körde upp huvudet i vädret, men då fick jag minsan inte trava... Nä, då. Ordning och reda sa matte och visade hur hon ville att det skulle vara.. Ja ja, jag kan väl springa och kröka på nacken tänkte jag och drog iväg, men nähä, det dög inte heller. Tydligen ska man trava på med hela kroppen.... Fattar hon hur jobbigt det är!?!?!?!? Nåja, fick ju försöka göra henne lite till lags så man kom hem någon gång!! In på stigen igen och jag ilade på med korta snabba steg... Alla vill väl hem fort va?! Inte kärringen på min rygg inte... Nähä då... Då fick jag stå still, böja lite på halsen, gå runt träd och så vidare... Suck, vilken attants förbaskade rödtott hon är. Fick ge mig tillslut, var ju super jobbigt att stå still och vi ska inte prata om alla träd som jag måste ta en omväg runt. Till slut fick jag ialla fall matte att ge mig hela tygeln och jag lovade att gå lugnt hela vägen hem, vilket jag även gjorde. Verkade enklast så...

Hemma igen så fick jag lite extra mys och lite pellets.. Hmm, kanske lönar sig att göra som den där kortbenta rödtotten säger... Ska fundera på det...

Nu ska jag ta mig lite lunch hö i hagen och snacka med Sydney.. Ikväll ska hon tydligen åka, hi hi, tror dom ja!!   

Skriver

Secret