Trodde verkligen jag lyckats lura förkylningen. Har varit lite små tjock i halsen under veckan, medan de andra gått om varandra i förkylningen, men i går kväll började rinnsnuvan och frös gjorde jag... Och nu är näsan täppt och orken på noll. Rosenrot i dubbel dos och lite Kan Jang så ska jag nog stå på benen och överlista det värsta av förkylningen iaf...

Ang Secret så har jag tagit ett beslut så får vi se vart det landar. För hennes del så kan det helt omöjligt bli bättre, vilket känns väldigt bra i hjärtat. Fick ett väldigt skumt mail i går om en som ville köpa henne, som sambon sa när jag läste upp det, "Säkert bara någon som vill att man ska svara och sedan kommer en massa spam." För mailadressen syns ju inte i annonsen. Skrev ju världens sämsta annons egentligen   säkert något undermedvetet som sa att jag eg inte ville annonsera ut henne.

Pratade med en god vän till mig och blev full i skratt nu så här efteråt. Jag vet att man inte ska skratta, men...

Hon fick just en bedårande liten sladdis. Och här om dagen fick deras tik valpar efter en tjuvparning (ej deras hane) och nu visar det sig att hennes sto är dräktig efter en tjuvbetäckning (ej deras hingst)... Jag ser ju tragedin i allt, men visst får man ett litet leende också, förlåt vännen   .... Lätt att stå på sidan och le åt allt...   Nu hoppas jag verkligen att allt går bra för alla inblandade.

Ha en ljuvlig söndag!

Önskar

Kerstin

 

Marie

26 februari 2012 09:49

Härligt att du kommit fram till ett beslut! lura förkylning är nog inte nåt att lita på :)

http://stallbrannebo.blogg.se

 

Sara

26 februari 2012 09:49

Krya på dig!!

http://frumelpomene.bloggplatsen.se

 

Mia

26 februari 2012 10:17

SV: Absolut sevärd. Bara man orkar avsetta 2 och en helv timma för tårar och snyft:)

http://miawetterstrom.blogg.se

 

marianne

26 februari 2012 10:28

Så du slapp inte heller förkylningen :( nä det är väl bara att tacka och ta emot.
Jag tycker du gör rätt nu när du säljer Secret, du har ju ändå gett henne lång tid och stort tålamod att bo in sej. Jag förstår oxå att det naturligtvis är svårt att skiljas från henne, men som du själv konstaterat många gånger, så måste du ju tänka på din och familjens säkerhet i första hand.

Ava betedde sej oxå så i början, hon reste sej om jag tog för hårt i tyglarna, det kanske du kommer ihåg? Hon kunde inte känna sej trängd eller "fången", men så fort jag förstått och lärt mej det så har hon slutat, nu kan jag ta tag ordentligt i henne utan att hon reser sej. Antar att Secret har blivit väldigt illa behandlad :( hon verkar vara en otroligt klok häst som inte fallit till föga och blivit en menlös individ utan egen vilja, så nu önskar vi henne och nya ägaren lycka till och en många fina år tillsammans.

http://marresmams.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...