Så kom då dagen då dottern och Zabina gick skilda vägar...

Det blev en kort, intensiv tid tillsammans.

Lite gråt och självförtroendet fick sig en törn..

För att sedan byggas upp igen och känna att det gick ju bra det med.. Och skratten har varit så många fler än det ledsna under deras tid..

Skulle vilja skriva att vi är förkrossade av sorg, men eftersom vi vet att hon har det bra, kanske till och med liiite bättre än hos oss och att vi alltid är välkommen att hälsa på så känns det ok.

Den som tar det hårdast är nog Hero, fast även han verkar ha förstått att det inte var någon idé att hetsa upp sig när hon traskade ut från stallet. Normal håller han på att riva sin box då, men nu stod han lugnt och åt.

Vi har inte sagt farväl, vi sa på återseende!

Med sig på resan tog hon kaninen och marsvinen..  

Ha en trevlig kväll!

Önskar

Kerstin