Efter att ha skottat ut bilen och gjort så jag kunde köra ut från gården, sett till att hästarna fått vatten och rent och fint inne så var det dax för mig att svida om och ta mig iväg till julbordet med Hööks kollegorna. SÅ gott!! Och trevligt naturligtvis!   Släppte av lite smått och gott till Emmas lilla tös. Det fina rosa tränset som fina Hulda hade, jag klarar inte av att använda det på någon av våra så det var dax att det fick ett nytt liv hos någon annan lite tös. Lite annat smått och gott som passar en liten följde med.

Sedan följde dessa snyggingar med mig hem...   Kunde inte låta bli, har inte en aning om hur jag någonsin ska kunna gå i dem, men tydligen kan man ha dem som "sitta still" skor också!!  

Men håll med om att de är snygga!! Och så får man snygga vrister/ben i "lite" high heels!! Ha ha!!

Min andra nya klänning, "pepparkaks klänningen" säger mina barn.

Jag vet att inte skorna passar till, men nu blev de på när dottern fotade så..

Ang klänningen så gillar jag den, men är lite kluven till "koftan med blomman", inte riktigt min stil, skulle heller vilja ha en benvit kofta eller ngt till ist.. Det är knappar på ryggen på "koftan", kanske blir "jag" om några gånger.. Mina färger iaf.

Ungarna var duktiga och fixade egen middag, duschade och var på väg ner i sina sängar när jag kom hem.   

Humöret är betydligt bättre nu.    Grannen kommer och skottar i morgon och då gör det mig inget att det snöar IGEN just nu! Ska tydligen snöa hela veckan... Bläää!!!

Har förresten lovat mig själv en julklapp, " att jag ska tillåta mig själv att tillbringa mer tid med hästarna". Japp, jag behöver det. Har fortfarande lite kvar av ångesten som X:et gav mig, men bara jag tillåter mig själv att vara där så blir allt bättre.

Tack för all pepp i förra inlägget!!   

Kram!

Kerstin

Jag är normalt en väldigt positiv person... Försöker verkligen se ALLT från den ljusa sidan, "det finns inget ont som inte har något gott med sig", men vet ni vad... Jag orkar fasen inte längre... Vet inte hur många gånger i går och idag som jag bara vill sätta mig ner och gråta. Är ju naturligtvis inte ensam om att ha snö upp till låren, jag är inte ensam och att ha blöt tung snö att ta rätt på, jag är inte ensam om att ha ont i kroppen, men just nu har jag fått nog... Orkar inte längre tycka, "Men vad skoj med snö." "Skottningen är som ett träningspass." Jag vill bara kräkas på allt.. Ena dörren är igensnöad, det har drivit så mkt, den andar får jag upp, men inte igen sedan, kan ha blivit något när jag i frustration smällde igen den HÅRT igår. Och gårdagen ska vi ju inte ens tala om! Gick kvällssvängen med hundarna, som tur va så vände jag lite tidigare än vanligt, för när jag väl vände så fick jag vinden och snön rakt mot mig, små isbitar som piskade i ansiktet. Gick inte att se något framåt för då for isbitarna in i ögonen. Fick släppa Dexter framför mig, Eddie gick in bakom mig och sedan gick vi på ett led hem, tur Dexter har lite lugg som hindrade det värsta, men inte ens han var nöjd. Idag kom han in efter kissutsläppet i morse FULL i snö, försökte ta bort det mesta, men nu har jag skottat hallen på snö en gång och han ligger på sin madrass och skakar, fryser så klart av alla snöbollar som jag inte fått bort ännu... 

Får väl se om jag tar mig ut så jag kan åka på julbordet i kväll, just nu känns allt bara hopplöst! Blir säkert bättre i morgon. Men jag vill inte ha det så här längre, så jag tänker göra något åt det...

Kram

Från gnäll

Kerstin