Prövade går min långtur med hundarna i torsdags morse, men Eddie drog sig upp över dikeskanten och mot skuggan hela tiden och Dexter lade sig direkt om vi stannade så jag vänd och gick hem innan de fick värmeslag. Packade ryggan och kylbagen, såg till att ungarna fick i sig frukost och så gav vi oss iväg till stranden. Den vanliga havsviken, men en annan väg så vi skulle slippa gå så långt med allt man släpar med sig. Vi körde och körde..... Hade vi yrat bort oss, men nej då där var "parkeringen". Något bättre väg att gå sista biten också. 

Första bilden är stigen vi brukar gå med ALL packning.. Så det kände bättre nu..

När vi kom dit var det "fullt" med folk, dvs 3 sällskap.. Ja vi är bortskämda... För det blir ju så fullt...   

Hi hi... 

Vattnet bjöd på 19,3 grader sa en herre som hade termometer med sig, inte illa!

Välbehövlig lunch.. Och snäcksamlingen som jag MÅSTE fota, sa sonen..

På vägen till bilen mötte vi den här krabaten..

Kopparorm/snok..

In i den varma bilen och jag funderade om jag skulle ha kvar kameran i ryggan längst bak i bilen eller i framsätet, hmm varför skulle jag ha den när jag körde bil?! Så dumt av mig, hade inte en aning om att vi skulle se vad som kan ha varit en björnungen eller en enorm grävling (men de är väl ändå inte så brun på bakdelen, inte de som bor på vår gård iaf, de är mkt mer grå och inte alla så STOR). Tvärnit med bilen och vi spanade in i den mörka skogen... Fortsatte krypa fram, vips så fladdrade det förbi en stor fågel (orre/tjäder aktigt), fortsatte vår färd och ute på en hölägda såg vi 2 till stora fåglar strosa omkring, en stor svart med lång hals.. Tja, VARFÖR ska just jag ha kameran i framsätet....   Kan säga att trots att vi kröp fram på hemvägen så gick den resan betydligt fortare, hi hi!

Hemma igen så fick hundarna komma ut och pinka och äta medan vi packade om ryggan, lastade in oss alla i bilen igen och stannade till på byns pizzeria och hämtade middagen och iväg..

Blev till att äta ute i "vildmarken" innan vi traskade iväg på nya stigar och vägar. Det gick uppför och nedför om vart annat och det var helt underbara ridvägar, kan nog vara så att någon häst får följa med nästa gång... Men efter att ha yrat på ett tag så hittade vi äntligen fram till ån.

Det var en brant stig ner till den efterlängtade svalkan.. Ja ni ser, även collien doppade fötterna! Dexter var lite brydd först över att vattnet rörde sig och att hans leksak flöt iväg.. Kanske mot odjurets käftar..   

Och trots att Eddies min är liiite mer lidande än Dexters så hade han rätt skoj han med.

Trots att vattnet rinner så var det otroligt varmt, låg nog på 23 grader.. Ljuvligt, sa barnen och hoppade i...

En nöjd Dexter, försvann bara en gång upp i skogen på jakt efter något..

Sedan började den mödosamma klättringen upp igen, vi hittade en annan stig då..

Bara några meter bort låg platsen dit det var meningen vi skulle ha kommit till enligt vägbeskrivningen jag fick, *visslar lite*... Rena rama Sahara öknen.. Men toppen att jobba med hundarna (och hästarna) där!! Vi strosade sakta hem denna underbara sommar kväll och naturligtvis går man väl barfota i skogen bland myror, kottar och tallbarr... 

Kan tillägga att vi somnade ovaggade den kvällen, även hundarna..

Carpe Diem!

Kerstin