Sista tiden har jag funderat mycket på det liv jag lever nu, med hästar i princip 24 timmar/dag. Är det verkligen så jag vill ha det??? Och svaret är samma varje gång, JA det är det! Det är ju i stallet (och hemma i min skokartong) jag mår bäst, då jag är lycklig, då jag har och får en massa energi. Varför ska jag så ofta få försvara mig?? Jag är 48 år och har hållit på med hästar i större delen av mitt liv, haft och jobbat med häst, när ska folk i min omgivning inse att det är mitt liv?!
Har nog förresten glömt att berätta att Sydney åkte till Skånelandet för att träffa en "kille"
Det verkar ha uppstått ljuv musik mellan dem så nu väntar jag bara på att få reda på om det blev något av det också. Och sedan följer 11 gruvsamma och spännande månader...
Hero och jag har tränat lite WE för oss själva. Skoj!! Även om inte han såg så laddad ut på bilden.. Hi hi!
Dotter har ju sina ponnyer och de rids, trots hällregn..
För då kan man ju rida i stallet..
Och innan alla kommentarer börjar hagla, ja hon glömde västen..
Och NEJ, hon red inte inne, bara provsatt lite för att stilla abstinensen kanske..
Allt för denna gång!
Tjing!

marianne
15 juli 2015 08:38
Ja, varför ska man behöva försvara sina val? Vad det än gäller....
Är människor avundsjuka för att dom själva inte vågar satsa på sin grej? Eller för att dom tror att dom inte har möjligheten att få till det som dom vill? Är dom rädda att misslyckas? Eller är det pengar? Eller är det så att alla tror att alla andra har det bättre?
Jag vet i sjutton...men det är så irriterande....
När barnen var små fick jag frågan ibland hur vi kunde leva som vi gjorde...jag fattade ingenting, vi gnetade och snålade på en massa saker för att lägga pengar och energi på det vi tyckte var viktigt för oss...prioritering helt enkelt...man måste anstränga sej lite själv men det är väl problemet, det syns inte alltid vilka uppoffringar men gör för att nå sitt mål.
Jag tycker du är tuff, stark och modig....visst har jag undrat ibland, men det är din sak och du är lycklig, det är huvudsaken...så go for it syrran
spännande med föl...jag vågar inte ens det..hihi
Dottern hade ju hjälm, västen tänkte jag inte ens på...jag bara tänkte att wow vilket stort stall ni har....haha
http://marresmams.blogg.se
Kerstin
18 juli 2015 09:55
Ville jag ha en ny bil så sålde jag väl hästarna och köpte mig en sådan, men ju väljer jag hästarna och andra väljer bilen, var och en gör det som gör dem lyckliga. Men jag tror man hänger upp sig på detaljer, folk missar att man kör runt i en rostig gammal bil, de ser bara "det andra", va det än må vara. Tyvärr...
Klart du vågar skaffa föl!! Är ju så spännande, men man kan ju även bli besviken/ledsen för det kan hända mycket. Jag längtar och hoppas.
Inte så stort stall, men bra stallgång och liten ponny, hi hi!
Anna
17 juli 2015 11:26
Självklart ska man själv bestämma över sitt liv och hur man vill göra och ha det!! Oavsett om det gäller förhållanden, barn eller djur!! Det blir alltid bäst i slutändan när man tar egna beslut :D
Sköt om dig och stor kram!!!
Mvh Anna & Tabasco:)
http://www.anaby.bloggplatsen.se
Kerstin
18 juli 2015 09:50
Ja det blir ju det, ingen annan kan känna eller må som man själv gör.
Kramiz