Hegrizero, som till vardags kallas Zero. Det namnet har inte legat rätt när jag säger det. Min vän Anna Karström sa samma sak, "Han är ingen nolla." och så är det ju... Han är ju min dröm, min sagohäst, min stöttepelare och hjälte... Så kom det bara, "HERO", så klart sa Anna K och så rätt det kändes. Så från att ha varit en "Zero" så blev han en "Hero".    Kanske lite barnsligt att fundera på namn till en häst, men känns det inte rätt så....

Idag hade dock min Hero ingen bra dag. Han kändes stel, snubblig och lite allmänt förvirrad faktiskt.   Vem vet, det kanske rör sig lika mycket i hans huvud som i mitt så jag är inte den som klandrar honom. Som sällskap i skogen idag så tog vi med Dexter. Trodde inte Hero skulle reagera något nämnvärt på det, eftersom det gick så bra med Sullivan. Men det här var en mental träning för honom OCH Dexter. Dexter har ju blivit till tuffsad av Zabina, så han var lite orolig i början, men det gick allt bättre, men han höll avstånd och hade kolla på vart Hero gick. Det är ju bra, tror inte Hero sparkat honom om han sprungit in i honom, men han har ju skor på fötterna så skulle han bara råka trampa på Dexter så blir det ju betydligt större skador än Zabinas tillrättavisningar. Men som sagt bra träning för Hero att kunna slappna av trots att Dexter rörde sig bakom, på sidan och det värsta av allt enligt Hero, så gick han FÖRE!! Hu så läskigt, tänk om jag inte hinner med, tänkte Hero och försökte skynda ikapp...

Och ibland var Dexter bara borta!!!

Hemma igen så ropade jag in killarna, de är ju så härliga!!

Kommer så fint på led!

Sonen fick stanna hemma från skolan idag, då förkylningen tagit på hans krafter, men i morgon får han allt pallra sig dit. Hade jag skickat honom i dag så känns det som om det var risk att förkylningen tagit om, han såg mer död ut än levande i morse. Men allt eftersom så piggar han på sig, orkade till och med äta lite lunch och sedan plockade han ut urtidsdjuret så den fick njuta av solens varma strålar en stund. Men först lite mat i badbaljan. Räkor, MUMS!!

Titt ut!! Han är ju lite söt, håll med om det!

Vill passa på att tacka för alla era fina ord i mitt förra inlägg! De värmer ska ni veta.

Nu vandrar vi iväg mot nya äventyr, Sköldiz, jag och barnen!

Ha det gott!

Kerstin 

Jag vet inte riktigt hur personlig man ska vara på en blogg. Men de flesta som klickar in här känner jag ju nästan, ett flertal av er har jag haft telefonkontakt med eller annan närmare kontakt än bara bloggandet och dess kommentarer. Så därför blottar jag lite mer av mitt privatliv för er. Kommer ändå antagligen ändå att speglas på ett eller annat sätt i mitt skrivande. Jag kommer dock inte att svara på några frågor, det ni läser är det ni får.

Jag trodde i min enfald att efter att ha gått igenom 2011 med massor av tårar och förtvivlan så skulle det vända när hösten bjöd på glädje och ev planer på att hela familjen skulle bryta upp och flytta till nytt boende, nya jobb mm. Nu blev det inte så av olika orsaker. Så kom våren 2012 efter en vinter som så här i efterhand inte var lika illa som de 2 innan, man överlevde. Små glimtar av lycka flimrar förbi när det gäller jobb fronten, guldpojken kommer in i mitt liv och allt känns plötsligt komplett. Jag är den lyckligaste människan på hela jorden, en underbar familj, som jag älskar över allt annat, vi bor så fint, och jag har fantastiska vänner runt mig samt ett underbart gäng pållar i stallet. Så kommer slaget under bältet, kanske anade jag något, men ville inte se, men smällen kom när sambon sedan ca 15 år tillbaka säger att han tänker flytta. Så nu står jag här, i ett för stort hus, med sommarjobb upp över öronen, förvirrade barn och känner att jag bara vill bryta ihop. Men sådan är ju inte jag, även om jag ibland tror att det kan vara bättre, att få deppa ihop ordentligt och sedan resa sig stark, istället för att gå omkring och trycka ner bördan i den redan överfyllda ryggsäcken. Men som den jag är så drar jag igång karusellen för att allt ska fungera istället. Mäklaren kommer hit, 2 av hästarna är redan sålda och i dag åker barnen och jag för att titta på ett annat boende. På hästfronten så VILL och ska jag KÄMPA för att kunna behålla de gula, Prins och Walle. Men det är sådant som framtiden får utvisa hur det blir.

Jag kommer att gå stark ur det här, en erfarenhet rikare och lyckan kommer....

Ha en bra dag mina vänner!

Kram

Kerstin

.. Så fick vi ett gäng skifferstenar av mina föräldrar som vi/jag skulle göra en gpng från tvättstugan till stallet så inte man trampade sönder gräsmattan under den blöta tiden på året. Men tydligen så ska det grävas ur, det ska på någon duk och sand mm. Allt detta jobb gjorde att stenarna har fått ligga på hög... Men så sa en klok vän till mig att "Det är jätte sällan gräset växer upp och igenom stenarna, händer nästan aldrig..."   (ironi..). Och vet ni vad, hon har ju så rätt!!! Så gissa vad???!!!

Så det enda jag ska göra nu när jag lagt ut de flesta stenarna, är att fylla upp med sand under så de blir jämnt och sedan ev fylla på med lite jord runt dem så gräsnivån hamnar i höjd med stenarna. Iof så kommer de att sjunka ner, men fram tills dess är det ju synd att gå och slå tårna i dem...  

Så när jag väl gör som jag tänkt redan från början så var det ju inte så jobbigt...

Annars rullade dagen på som vanligt, var ute i skogen med hundarna 2 svängar.

Skönt att rensa tankarna.. Kanske inte så skönt för familjen eftersom jag under kvällspromenaden beslutade mig för att sluta laga mat till familjen. Alltid minst en varje dag som klagar på maten så... Om en person dagligen för höra hur dålig den är så får man väl ändå se det som positivt att denne ändå försökt så gott som dagligen i 10 års tid... Men nu är det slut på det.

Bytte gardiner, drog av det värsta på insidan fönstren, röjde lite i tvättstugan, krattade och körde undan en massa gammalt hö, tvättade osv... En helt vanlige sketen lördag...

Kram på er!

Kerstin

Djur fascinerar mig, oavsett vad det är för djur egentligen. Jag gillar inte alla djur, får rysningar av många och slår gladeligen ihjäl både mygg och flugor, men när man läser om dem och deras sätt att leva, överleva så blir man ju ändå lite fascinerad.

Urtidsdjuret sköldpaddan...

Men det här är verkligen ett fascinerande djurslag tycker jag.

Jag har inte direkt haft någon längtan efter att ha en sköldpadda, men när sonen sa för 5 år sedan att han ville ha en så ställde jag mig inte direkt i försvarsställning, men av olika anledningar så tog det många år innan han så äntligen fick en.

Vi tog över en sköldpadda ifrån en arbetskamrat till mig, så vår sköldis är väl ca 4 år, inne på det 5:e. Han är nog så pass tam som det går att få en sköldpadda, kryper inte in i skalet om han känner igen personen och vi som hanterar honom får "klia" honom under hakan. Han är med när ungarna leker, inte så han leker med dem, men han springer (ja, han springer verkligen) omkring och river omkull allt i sin väg, en riktig bulldozer. Till sommaren ska han få en egen hage på gräsmattan, där han får vara några timmar på dagen. Vi blir ju utan båda kanin och marsvin nu så det finns kompostgaller att bygga en STOR hage åt honom, så han lär nog trivas.

Tjenixen, Scooby Doo..

Och du Nina, klart Minou ska ha en egen Sköldiz (finns ju massor som ständigt söker nya hem, folk glömmer hur gamla de blir    !!).  

Kram 

Kerstin

.. Som hänt under dagen och som gör att man kan somna lite extra nöjd. Timmie skriv om det i sin blogg och en dag som denna, när man är trött och allt känns lite extra jobbigt så är det verkligen läge att plocka fram dem..

1. Walle lyfte alla 4 benen självmant idag och jag fick till och med stretcha v.bak lite.

2. Super snälla Anna Karström, hästmassör mm, ska komma bums och kolla igenom Zero.

3. Har världens gulligaste barn!  

Kram på er!!

Kerstin

2 naturelement som kommer göra så att tröttheten försvinner under hundarnas promenad. Hemma igen så blir det stallfix och sedan ska jag banne mig sadla på fina Guldpojken och ta en skritt tur så att jag laddar om till natten igen. Jag har ju så lätt att låta tröttheten ta över, är en lat människa, jag vet!! Försöker verkligen ändra på det. Men det är ju som med det här, så lätt att logga in på datorn och visp så försvinner dyrbar tid. Kommer att andra på det med, kommer att omprioritera i mitt liv. Just nu är huset tomt, förutom hundarna och jag har tiden att slöa och göra lite som jag vill. Men kaffet är slut i koppen och trots att hundarna ligger nöjt vid mina fötter så vet jag att de hellre vill komma ut.

Skulle behöva putsa fönsterna också... Men det kommer en måndag nästa vecka också, jag skjuter upp det lite till...   Sa ju att jag var lat... Hi hi!!

Snart har det gått en hel månad, sedan denna underbara kvällen i april, när jag provred Hegrizero!

På köpet fick jag ännu en underbar vän i Anna.

Har precis samkört sommar scheman från jobben och dra på trissor, det finns lediga dagar!!!  

Ha det gott alla älskade vänner.

Låt vinden blåsa bort alla problem, om så bara för en stund!

Kerstin

Då den här kommentaren dök upp!!

Hej Kerstin!

Du har blivit nominerad till "Det är din tur" i min blogg av Camilla som bloggar på www.camillahastskotare.blogg.se och jag måste säga att jag förstår varför hon nominerade dig! :)

Ha det guld!

http://www.dressyrkillen.se/category/det-ar-din-tur

Blev super glad och väldigt rörd, både över nomineringen, Camillas och Timmies fina ord. Ett bättre avslut kunde nog knappast den här kvällen få.

Pst, klicka görna in hos både Camilla och Timmie, 2 bloggar värda att läsa, även när det inte står om mig!  

Kram

Kerstin

... Lite medelhavs känsla. Fick låna denna bild av Veronica, som var den som tog in honom till Sverige. Ser oneklingen rätt mysigt ut. Tror vi får packa oss in i bil och transport till sommaren och hittan någon ljuvlig sandstrand vi också.

Veronica och Hegrizero

Ha en bra dag!

Kerstin