Vaknade halv 10 i morse!! Har inte sovit så länge sedan jag vet inte när!! Sådana gånger är man glad att hästarna går ute och har mat!! Hallelulja för lösdrift!! Eller ja, ju är ju inte damernas lösdrift klar, men de gick ändå ute i natt eftersom det är så härligt väder fortfarnade. Inte ens hundarna förde liv och väckte mig?! Blev en hastig frukost för att komma igång lite fortare och hinna med så vi fick bra ljus, för idag skulle det fotas lite julkort hade jag bestämt. Ungarna var med, men sonen ville inte rida, han känner av såret, det stramar lite i stygnen. Men han följde med och tog en av vovvarna istället...

Kamoflage teamet..

Zabina myser i Eddies päls, honom gillar hon, men inte Dexter, han har sprungit in i henne några gånger och det gillas inte!! Vår lilla julponny.

Ljuset var inte riktigt på vår sida när vi kom till skogen, så bilderna blev sådär.. Men de jag bjuder på är de som blev totalt misslyckade, de andra är ju julbilder...   De spar jag lite på.

Lite skratt mellan foto tagningarna..

Gäller att vara snabb om man ska fånga Dexter på bild..

Och lite less blir man ju....

Annars har jag varit med barnen, pysslat med de små 4-benta, fått upp julgardinerna i köket, tittat på Svt Play och sändningarna från Globen, säger bara Lorenzo!!   Vilken komunikation. Sagoligt!!

En bra dag helt enkelt!

Skriver

Kerstin

.... Sa det och dagen börjar lida mot sitt slut... Mat är inhandlad, några julklappar, spån och hö hämtat, stallet fixat och både bil och släpvagn fick spolas av när jag kom hem med hö. Fasen vad lerig vår väg är!! Inte för att det blev rent, men det ligger iaf inte ett tjockt lager med lera över dem nu.

Ca 25kg dotter tog starx över 30kg Dexter och gick på promenad, sonen tog Eddie. Det gick bra. Har nosgrimma på Dexter nu och då blir de ju mycket lättare för barnen.

Var även upp i skogen bakom oss en sväng i morse.. Finns ingen skog kvar!!! Bara några träd mellan oss och hygget nu. Ska bli spännande och se hur det ser ut efter höst/vår stormarna... Det blir ju så poröst i marken efter dessa stora tunga maskiner kört fram och åter vid trädgränsen. Förra hösten så blåset ett 30-tal träd ner precis i gränsen... Blir inte så roligt för oss om det skulle hända nu.

I morgon förmiddag ska vi fixa till lite julkort ocn ljuset är på vår sida. Sedan ska vi åka och titta på en helt ny bäbis!!

Nu ska doggarna få lite mat innan vi ska iväg till pappa som fyller 80 år. Blir en blixt visit, både Globen och Idol i kväll ju....  

Ha det så bra!!

Skriver

Kerstin

+3 grader i skuggan och en strålande sol, grön gräsmatta och det är den 24 november, en månad kvar tills tomten kommer!! Passar mig perfekt, ingen snöskottning!

Blire en halv lugn dag idag med. Ska ut med vovvarna nu. Märks på dem att de fått dåligt med utevistelse nu när jag varit dålig. Ostimulerade.

Hästarna gick ute inatt, bara det är ju underbart, har aldrig haft dem ute så många nätter eller så set på kvällarna som jag har haft den här hösten. 2 nätter har det varit oväder, men annars så har det varit underbara nätter, vissa lite kallare, men det gör ju inget när de har täcken på. Ska försöka fixa till ett stort och bra vindskydd i sommarhagen till nästa höst så att jag inte behöver oroa mig för dåligt väder när de är ute sena höst kvällar. Och att man ev kan ha dem ute dygnet runt om det skulle behövas. Blir ingen permanent lösdrift där, eftersom det blir för bökigt att hålla på med vatten mm, men vid bra och milda vintrar så kan det ju bli en natt eller så..

När jag köpte min första Collie, Cocke. Så hade jag turen att hamna hos den absolut bästa uppfödaren man kan tänka sig. Vi har än idag kontakt regelbundet och jag har haft äran att ha flera av hennes fina uppfödningar hos mig. Eddie kommer ju från henne, även om han nu inte är född där, men han är uppväxt och uppfostrad av dem.

När jag sedan köpte lilla söta Hulda så kom jag i kontakt med ännu en helt fantastisk människa, som har gett mig otroligt mycket inspiration i min utbildning av ponnyerna. Hon har en så härlig vision och den inspirerar verkligen mig. Hade jag inte träffat på henne och Hulda så har mitt "ponny" stall inte alls haft samma kvalité som det har idag.

Ingen kan vara lyckligare än jag som stött på 2 så underbara personer inom 2 av mina främsta intressen. Jag hoppas verkligen att jag även i framtiden får många trevliga möten och samtal i framtiden med dessa 2 personer.

Så ett stort tack till Annika och Jennifer för att ni står ut med mig!

Kram

Kerstin

Gör en snabb återkoppling till gårdagen. Knät är bättre, kan gå utan kryckor korta bitar. Väldigt mörbultad idag. Men vad annat kan man räkna med då jag föll handlöst, fanns ju inte en chans att ta emot mig. Hela högersidan är ont.. Har ganska mycket yrsel kvar, kan inte stå/gå för länge. Men å andra sidan så har jag faktiskt inte ätit ett riktigt mål mat sedan middagen i söndags... Blev kvällsfika med lite yoghurt och musli igår och macka till frukost idag...

Lyckades släppa ut Zabina och Secret innan grannen kom i morse. Secret gick med sina myrsteg och fanns där för mig, kunde ju inte gärna ha kryckorna med oxå. Zabina hade bråttom så henne fick jag säga åt en gång, men sedan gick hon fint bredvid mig hon med. Blev lite orolig då jag hörde att skotaren kom ner från skogen, men Secret stannade bara upp och kollade lite innan hon försiktigt smög iväg med mig igen. Hon vet när det gäller liksom..    Sedan fodrade jag lite hö, bytte vatten åt killarna, släppte ut hundarna och hängde gårdagens tvätt innan jag damp ner i soffan igen. Då var jag ordentligt yr. Har masserat in "heat lotion" på knät och BoT skyddet sitter på plats. Ska ta lite "heat lotion" på nacken och höger axel också så är jag nog nästan på banan igen i morgon. Lär ju bli några lugna dagar framöver nu, men det är ju samtidigt viktigt att röra på sig så allt smörjs igång.

Tackade nej till natt jobbet i natt, får se hur jag mår på torsdag, har förvarnat dem. Måste ringa försäkringskassan, annars fölorar jag väl dagens inkomst.. Vet inte hur det är med karnes när man inte har anställning?! Funderar om jag kan ha slagit i huvudet eller så är det nacke eller rygg som yrsel och illamåendet kommer av. Ska ringa och kolla vad de säger på VC. Eftersom jag vet att de inte gör så mycket eller kan göra så mycket mer än jag redan gjort med mig själv så är det liksom ingen idé att åka in.

Till barnens förtret!! Så lär det ju inte bli någon ridning idag heller.. Men kanske i morgon. Grått och trist väder ute, vilket passar bra när soffan är min bästa kompis just nu.   Har gjort upp en eld och sitter med datorn i knä, börjar bli lite dåsig av värmen, skönt. Ska hämta sonen och kanske lyxar vi till det med lite "go fika" på en tisdag som denna.

Är i alla fall glad att jag inte trillade här...

Men det var ca 50 meter innan detta gyttje bad som jag stupade.. Ibland har man tur!  

Bilden togs av en helt annan anledning, men kom ju väl till pass nu..

Ha en bra dag!

Skriver

Kerstin

..... med mig nu. Det som inte fick hända har hänt... Vi tar det från början...

Började som vanligt mina dagar med en hundpromenad. Vädret var ljuvligt och kameran följde med. Var på ett riktigt fotohumör och allt som kom i min väg fotades, mer om det i ett annat inlägg...

Dexter hittade en lagomt stor pinne...

Vill du leka med mig??

Hundarna var lekfulla och busiga, men väldigt lydiga och fann sig i att få stanna till och vänta på natur fotografen..

Full fart som vanligt. Älskar ljuset och färgerna i bilden.

Dexter försvinner i höstfärgerna..

Vackrast!

Också en av dagens favorit bilder...

Så begav vi oss så sakta hemåt och ungefär 5 minuter ifrån vägen så visslade jag in vovvarna då de spritt ut sig i skogen. Då jag vänder mig om så kommer Dexter, strax över 30 kg tung, i full fart och då menar jag verkligen full fart. Vi hade inte en chans, han springer rakt in i mitt redan onda knä. Det enda jag minns är att jag skriker SATAN!! Och faller handlöst... Vet inte om jag tuppade av några sekunder av smärtan, men jag kommer i alla fall till sans av att Eddie står och puffar på min arm. Jag är blöt och kalla av att ligga på den blöta marken, försöker röra benet men det går inte utan att det svartnar för ögonen. Till slut så lyckas jag på skakiga ben ta mig upprätt och så börjar den väldigt stappliga vägen hem. Nästan 20 minuter tog det att gå dessa normala 7-10 minuter... Kommer hem, byter om till torra kläder, drar på mig Back och Track knäskydd och en ullstrumpa för att hålla värmen och cirkulationen igång. Fortsätter sedan med det jag verkligen MÅSET göra. Drog den övre tråden på vinterhagen, satte dit 8 handtag, släppte ut småkillarna, mockade och for sedan för att hämta sonen på skolan. Väl hemma igen så svartnade det för ögonen igen när jag skulle ut ur bilen. Barnen följde med och så tog vi in tjejerna och Walle för att byta täcken mm. Men då hade mitt knä lagt av. Det gjorde så ont så jag höll på att svimma i varje steg. Hängde mig mer eller mindre över Secrets hals och hon stöttade mig och gick med myrsteg hela vägen upp till stallet. Fick av dem täckena, gav dem mat och sedan gick vi in för att fika lite. Sedan kom jag inte upp ur stolen. Helt omöjligt utan att trilla. Ringde vårdcentralen och frågade om sambon kunde få hämta ut ett par kryckor, de ville jag skulle komma in, men det fanns ju ingen möjlighet i världen, kom ju inte ens upp från stolen. Så kom han äntligen hem och jag hoppade lite vingligt till badrummet och tog ett VARMT bad, masserade knät och försökte sträcka ut och böja på det. ONT!! Efter mycket om och men så har jag tagit mig till soffan och här har nu barnen passat upp på mig under kvällen. Jag var ute i stallet med ungarna och fixade med lite mer vatten till hästarnar och lite annat, men det blev för mycket. Svimmade åter när jag kom in.. Så nu sitter jag i soffan igen och lär bli sittandes här. Ländryggen och höger höft värker, vred min i fallet och landade ju på höger höft. Suck... Imorgon kommer 6 hästar att vara väldigt många... Snälla grannen skulle titta förbi när hon kom hem från jobbet och se om jag behövde lite assistans.. Just nu känns det som en ganska stor risk att jag behöver det.   Attans förbaskade skit rent ut sagt! Jag som är ledig nu också...

Men förutom detta så var det i alla fall kalas väder idag!

Ursäkta gnället... Men jag tycker faktiskt lite synd om mig själv just nu..

Skriver

Kerstin

För alla era fina kommentarer på min sida och på Camillas sida. Utan alla er så vore min vardag ganska grå och trist. Det är ni som får mig att se det positiva i livet och plocka upp det till ytan.  Kram och tack än en gång!

Annars har jag nog bara haft en vanlig dag idag. Jobbade och sedan var det stall och ut med hundarna i regnet. Har regnat hela dagen, tydligen snöade det längre in mot landet, typ 15 minuter härifrån... Men även det blev regn. Kan inte säga att jag är ledsen över det, orkar inte skotta snö än. Vi lär nog få snö så det räcker till ändå. Walle hade lyckats ta av sig sitt täcke och massakera det helt, men det bekom inte honom. Tur han har tjock päls.

I morgon har dottern beställt en ridtur på Zabina. De hade tydligen bestämt det i hagen idag.   Så det är väl bara att lyda då. 

Hoppas ni haft en bra dag!

Skriver

Kerstin

Här sitter jag en lördag kväll och läser igenom lite bloggar för att kolla upp vad ni har haft för er idag och så kommer ett sådant här hyllnings inlägg. Man blir varm i hjärtat och lördagskvällen fick het plötsligt ett helt annat skimmer.

Tack underbara fina snälla Camilla!!

Kram 

Kerstin

 Inne på 4:e dagen med migrän nu, förr var det bara 3... Måset nog ta tag i det och gå til vårdcentralen nästa gång. Sist när jag ringde dit, så satt jag gråtandes i bilen. Hade fått köra in på sidan av vägen eftersom jag inte såg något, det susade i öronen, jag spydde och ändå sade hon bara att jag skulle försöka ta mig hem och vila.... På den tiden hade jag migrän 6 dagar i veckan! Så visst har det blivit bättre, man ska väl inte klaga..

Pixbox, en fotobok på nätet ska lägga ner, jag har en del bilder där som jag nu sitter och laddar hem. Är glad att jag lagt ut dem där eftersom många av de bilderna försvann när min förra bärbara krachade. Nu får jag ju tillbaka endel i alla fall.

Intressant att just barfota vs skor blev en fortsatt debatt i mitt inlägg "Svart eller vitt". Jag har som sagt alla mina barfota eftersom det går, skulle det inte gå så skulle jag ha skor på de som behövde. Kan berätta min barfotahistoria.

Jag hade som sagt nästan alltid haft New Dawn (R.I.P) barfota, samt lilla Lukas. Hon skoddes om det var extremt halt, som det var en vinter (isgata vart man än såg) och under en tid när jag tränade mycket. Annars var hon alltid barfota och hade inga som helst problem med varken stenar eller halka. Hon har alltid fått beröm för sina otroligt fina och starka hovar. MEN så blev det ju helt plötsligt inne med att ha hästarna barfota och det blev en massa prat om olika metoder. Eftersom jag älskar att lära mig om hästar och vill deras väl så var det väl självklart att jag skulle ha en "riktig" barfota verkare på mina hästar. Jag var på föreläsningar och köpte boken om Strassemetoden hade hit Ove (SANHCP) och tyckte att det Ove stod för passade mig och mitt tänk bättre än Strassemetoden. Även han berömde ND:s hovar, fanns inget att klaga på dem, naturligt bra form, bra kvalité och bra verkad (av vanlig hovslagare!!). Men så började problemen... Efter barfotaverkarna (inte Ove, han bor ju alldeles för långt bort för att verka mina hästar så ni inte tror jag gör något person angrepp här!!) kom in i mina hästars liv så blev det hålväggar, röta, fång mm mm mm. I nästan 1 år jävlades jag med något som jag ALDRIG haft problem med tidigare!? Så jag bytte tillbaka till min vanliga hovslagare och det tog inte många verkningar (för halva priset dessutom) innan alla hästar var ok igen och all röta, fång, hålväggar var borta och har sedan dess hållt sig borta (inte fången då, den fick vi ju leva med..). Sedan kan man ju säga att det kanske hade kommit ändå, att det liksom var ett år som jag ändå hade fått all denna skit, men det får vi ju aldrig veta eller hur?! Idag går alla hästar barfota, alla klarar det och mår bra. Men jag kommer aldrig att ha hit någon barfota verkare igen, så är det bara. Men jag har blivit en erfarenhet rikare och fått några bra tips under den tiden, samt lärt mig massor om hovens funktion mm, så kanske det var en mening ändå att mina hästar skulle ha problem så jag fick lära mig mer... Stackars djur... Jag har inga hältor på mina hästar, har aldrig haft (peppar peppar), de skador jag haft på mina hästar kan inte härledas till dåligt verkade/skodda hästar, förutom fången då... Jag kommer att sko mina hästar vid behov. Jag tror att dagens avel påverkar hästarna och kvalitén på hovar är väldigt olika. Hästarnas uppväxt, foder, hovvård, arvsanlag mm spelar in. En häst i det vilda med dåliga hovar klarar inte av att hänga med de friska hästarna och blir därmed ett lättare byte för rovdjuren, därför sållas de bort, liksom andra svaga individer... En flock med vildhästar måste bestå av starka individer, precis som en flock med rovdjur eller vad det nu kan vara. I det vilda går det till så. Därför kan man inte, enligt mig, säga att alla hästar kan gå barfota "för så är det i det vilda" eller "så var det i hästarnas ursprung"... 

Det här är min historia, sedan vet jag att det finns fler som har samma erfarenhet som jag har och det finns de som har omvänt. Och det är ju helt naturligt. Inget är ju svart eller vitt eller hur?!  

Kram på er!

Skriver

Kerstin