Eftersom det var strömavbrott och jag tyvärr inte kunde varken dammsuga eller tvätta så var jag ju tvungen
att rida en sväng. Så Sydney blev den utvalda och vilken tur att jag tog henne då. Underbara pålla! Betämde mig för att pröva rida upp i skogen, inte det smartaste jag gjort, men men, hon traskade på trots mindre trevligt underlag. Väl uppe i skogen och på fast underlag så ringde jag grannen och frågade om jag fick gena över deras gård hem, ville inte gå genom skogen igen på någon vecka.
Min "ridvolt" nere på ängen hade tinat fram och var blöt, men ridbar. Ja, vad ska man säga om denna dam, helt underbar räcker liksom inte till. Vi har hittat knapparna nu, hon är mjuk och fin i kroppen, flyttar sig villigt, vilket hon inte gjort tidigare, är stadig i formen, lite svag i övergångarna fortfarnade, men det kommer ju nu när min "ridbana" börjar tina fram. Prio ett blir en sadel till henne, så jag förhoppningsvis kan rida henne lite mer och iaf vara med på någon liten träning per säsong.. Så får vi ta det därifrån. Har kommit till insikt att var sak har sin tid och att min tid är nog förbi, nu är det barnens tur. Dottern gillar det hon gör och focuset får ligga på henne nu. Kanske kan man lura med sonen ibland, annars har ju han annat för sig så det jämnar ut sig. Sydney har ju redan haft ett föl, så jag kan betäcka henne om några år om det skulle visa sig att jag får tid med en häst till, annars kanske dottern får en fin avkomma efter henne, tiden får utvisa. Vissa insikter är lite jobbiga att komma fram till, men ganska skönt när man landat i dem.
Skriver
Kerstin
Anna
12 april 2011 16:47
Härliga och fina Sydney!!!
Vissa insikter är väldigt jobbiga att komma fram till. Dock brukar det kännas bättre när man har kommit till ett beslut:) Även om det kanske inte är det man hade tänkt sig från början...
Mvh Anna & Tabasco:)
http://www.anaby.bloggplatsen.se
Kerstin
12 april 2011 17:17
Ja precis. Sedan får ju framtiden utvisa åt vilket håll det går..
Kerstin
12 april 2011 19:38
Ja, absolut! Var sak har sin tid. :) Njuter av mina små så länge jag får.
Camilla
12 april 2011 18:35
Äh, om drygt tio år flyttar de hemifrån, och då kommer du ha all tid i världen att satsa på ditt eget ridande igen.
Men vad ska du ta dit till med ND då? Pallar hon att bara stå i hagen utan att bli tokig?
http://parellikusken.blogg.se

Camilla
12 april 2011 20:03
SV: Inte ett dugg sugen på att låta honom öka så mycket som han vill, låter jag honom göra det kan jag glömma att han skulle lyssna på om jag behöver få honom att stanna.
Kan inte hålla på att köra i högt tempo utan att ha koll på honom då det bara finns mer eller mindre trafikerade vägar att köra på. Kan bli farligt, och en olycka med vagn slutar inte alltid så bra.
I ridningen vågar jag inte heller göra det, har ett bra nödstopp där som alltid fungerar, men jag är för feg för att låta honom springa, Inget intresse av att sitta och vara livrädd på hästryggen, blivit feg sedan en vän var med om en väldigt allvarlig olycka i somras där hästen gått omkull. Ständigt rädd för det sedan dess.
I teorin är det en jättebra idé, men jag ser inte hur man skulle kunna omsätta det till praktik på ett bra sätt.
I fartiga övningar från marken blir han dominant, och är man inte ständigt uppmärksam på vad man gör så kan man få en rolig bakutspark i huvudet fick jag erfara förra veckan. Så jag tvekar inför det som det ser ut nu, idag gick det bra men andra dagar kan det bli helt fel.
Folk säger att det bara är att ha en longerpisk att hålla hästen ifrån sig så den inte kan komma på sparkavstånd. De har tyvärr ingen aning om Dackes mentalitet, vill han inte springa utan blir less så springer han genom volten precis bredvid mig. Har man tur slänger han ut ett bakben då, han skiter totalt i en pisk då utan blir bara ännu värre då.
Vet faktiskt inte hur jag ska gå vidare med honom nu, känns mörkt just nu.
http://parellikusken.blogg.se
Camilla
12 april 2011 20:26
SV: Fast låter jag honom välja tempo, då blir det okontrollerat då han bara går emot bettet om jag ber honom sakta av efter ett tag. Inte så bra om man får möte av någon bil då.
Kanske skulle köra till travbanan nån kväll och låta honom springa av sig, men då behöver jag nog en annan kusk än mig, för jag vågar inte.
http://parellikusken.blogg.se
Marie
12 april 2011 21:34
Precis det du skriver om med insikt mm har jag också kommit fram till problemet är att jag vill ha kvar Linnen. Barnen först sen myself.
http://stallbrannebo.blogg.se
Camilla
12 april 2011 22:18
SV: Förra veckan när han sparkade, då ville han nog träffa då jag hade fått den i huvudet om jag inte kastat mig bakåt. Men då pressade jag honom för mycket, skulle trava på volt med han var osäker för ett par mopeder en bit ifrån lät.
Dacke blir förbannad om han inte förstår vad jag vill, är otydlig eller begär för mycket. Försöker såklart passa mig för det och bli bättre på att vara tydlig, men vägen dit är lång..
Jag och Veronica är sugen på att ta hit Erika Furberg, en parellitränare, för att få lite andra insikter och andra sätt att se saker på.. Rosa är super, men skulle vara nyttigt med någon annan också.
Du ger inga lektioner alls längre?
Skulle behöva din hjälp för att få herrn att fungerar som ridhäst,, :)
Ska leta med intensivt efter en loksele och lösa skaklar att sätta fast i typ en SJ-pall. Lasta på ett par däck och sedan harva paddocken.. Eller hitta stockar han får dra, ta ut energi utan att springa snabbt.. Bra. :)
http://parellikusken.blogg.se