Väntan är över... New Dawn och jag fick 10 ljuvliga år tillsammans. Jag var där när hon blev till och jag var där när hon kom ut...
Min lilla tös...
Åren gick, först ett...
Och sedan allt fler, vips så fick jag sitta upp på min fina tös..
En känsla jag aldrig glömmer, en känsla av att komma hem..
Trots allt så hittade vi ändå en väg att ta oss fram, snirklig och snårig, men vad gjorde väl det..
Efter 10 år så släpper jag dig fri, fri att galoppera utan smärta, att gå utan rädsla.
Så spring min dam, spring som vinden. Inget kan hindra dig nu.
Tack för att jag fick låna dig så lång tid, tack för allt du lärde mig.
Jag var där när du tog ditt sista andetag.
Tack för 10 år av glädje och sorg!
Tårarna är många, minnena är fler.
Kompisar då, nu och för alltid...

Vi syns!
Spanaren
24 juni 2011 06:23
Dubbel sorg ... känner med dig!
Tänk vad man är stark när det gäller och vad det gör ont i hjärteroten efteråt. En vecka idag sedan vår älskade hund Odi fick vandra in i Regnbågsladet. Det gör ont och så himla ont. Förstår dig mer än väl och du har haft 3 sorger på kort tid. Kramar om och kramar om hårt/ kram
http://spanaren55.bloggplatsen.se
Kerstin
24 juni 2011 09:58
En enorm tomhet i morse när jag klev in i stallet... Men livet går vidare och sorgen kommer att blekna och ersättas av minnen och skratt. Men tomheten tar tid att fylla..
Kram
Nina
24 juni 2011 22:41
Så fint du skriver om din vän!
Tänk vad skönt för henne att ha sin trygga matte med i livet, från första till sista dagen. Bättre än så kan det nog inte bli.
http://stallskogalund.blogg.se
Kerstin
25 juni 2011 22:30
Tack! Det är ju skillnad ändå med att planera djurens bortgång mot för när det bara händer, men visst är bägge situationerna så jobbiga. Varje förlust kräver sin sorg. ♥
Emily
27 juni 2011 00:17
Tänk vilken trygghet för henne ändå, och vilket härligt liv ni haft tillsammans ändå. Många fina minnen, men vad hjälper det såhär när allt är nytt...
Kram på dig gumman, nu räcker det med elände för dig! <3
http://gandalf268.se