Jag tillhör den kategorin människor som försöker se positivt på det mesta. När jag har träningar så vet jag att alla mina elever sitter på världens bästa häst/ponny. För så är det. Jag tror ingen köper en häst som det tycker är dålig och eftersom man älskar sin vän över allt annat så har man ju alltså världens bästa häst. Sedan kan man som ryttare vara väl medveten om sin och sin kompis begränsningar, men det anser jag vara en helt annan sak. Men vad ska man då ha sin häst till?? Finns det något rätt eller fel i att ha häst. Är det fel att sitta på en häst med bra gång och bara lufsa runt i skogen med, eller ha en häst som hoppar hus, som körhäst?? Är det fel att ha 2, 4 eller 10 fina hästar som bara går och skrotar i en stor hage och "bara" får god omvårdnad och en massa kärlek, men ingen ridning?? Är det fel att behålla den där kanon hästen man köpte för att tävla, men märkte att det var inte riktigt ens grej, men man behåller den ändå och gör det man tycker är kul? Eller tvärt om, är det fel att behålla sin totalt talanglösa kompis som man aldrig kommer någon vart med, men som man ändå alltid blir lika glad över att rida?

(Och lilla Tricko är naturligtvis inte talanglös, tvärt om.   )

Mina prioriteringar inom ridning är:

1: Ha kul!! Det ska vara roligt att gå till stallet och göra det man vill.

2: Var ärlig mot dig själv, har du verkligen den häst som passar dig? Eller är du verkligen rätt för din häst?

Hur menar jag nu då?? Ja att ha kul tror jag all förstår.   Men att ha rätt häst, vad innebär det? Att vilja mer än sin häst anser jag inte är snällt mot hästen. Man måste inse dess begränsningar, kapacitet eller pga fysiken. I det läget pressar man hela tiden hästen att göra saker den helt enkelt inte klarar av. Att vara rätt för sin häst då? Rör min häst sig så mycket att jag knappt sitter kvar på den i traven utan att hänga i tyglarna eller är den så dominant att jag hela tiden måste passa mig eller vara små rädd, då kanske man också bör se sig om efter en annan kompis. Finns naturligtvis fler exempel, men jag tror ni hänger med i resonemanget.

Att ha en "bra" häst, som man klarar av att rida och har kul med, men kanske aldrig når max resultatet med, det är helt ok anser jag. Den hästen har det bra, även om den inte går på max hela tiden. Att ha kvar sin ponny för att man fallit för åldersstrecket, men ännu inte vuxit ur den anser jag också är helt ok, det handlar då om 2 individer som trivs i varandras sällskap och fortfarande har kul och kan träna ihop.

Att tävla är inte allt här i livet, men visst är det kul. Vill man behålla sin vän trots att den inte längre kan eller vill hoppa de där stora hindren så finns det ju SÅ mycket annat att göra tillsammans. Eller hur!?

Tycker ni jag flummar på för mycket eller har ni några åsikter??

Skriver

Kerstin

 

Camilla

3 augusti 2011 00:17

Jag tycker du har helt rätt, jag använder ju min väldigt talangfulla hopphäst till körhäst, och han mår så bra ändå.. ;)

Nä, seriöst, Dacke är nog ingen talang på något speciellt, kommer heller aldrig bli speciellt duktig på något annat än att komma på så många sätt man kan ha roligt med hinder utan att hoppa över dom.
Jag hade ambitioner att bli duktig inom ridningen, och då är inte Dacke rätt häst för mig. Men han har lyckats blivit rätt häst för mig ändå, han har visat mig vad han tycker är roligt att hitta på, så istället för att anpassa honom efter min mall har jag anpassat mig efter hans.

Jag är definitivt rätt människa för Dacke, och han har blivit rätt häst för mig.
Han har fått mig att förstå hur roligt alla små saker man gör tillsammans är, hur roligt det kan vara att försöka få upp alla fyra hovar på en lastpall, att titta på honom när han försöker ställa sig på tunnor.. Har inga större ambitioner längre, utan jag har så roligt med det vi gör nu.

Jag kan flumma också.. :)

http://parellikusken.blogg.se

Kerstin

3 augusti 2011 00:52

Men är inte det en ambition i sig själv?! Att ha just roligt med sin häst och uppskatta den just för det den är?! Det är väl det allt går ut på, fast man har roligt på olika sätt. Vissa människor gillar att tillbringa tid på gymmet, andra med att gå och strosa i skogen. :)

 

Marie

3 augusti 2011 08:01

Finns egentligen inget rätt eller fel här tycker jag huvudsaken är väl att man själv trivs plus hästen såklart.
Jag själv vill INTE tävla men andra får gärna tävla min häst. Barnen vill inget annat än att tävla då får de göra det med de hästar som finns hemma.

http://stallbrannebo.blogg.se

 

Erika

3 augusti 2011 10:55

Tror inte heller de finns något rätt eller fel.
Man har ju hästen/hästarna för att man älskar dom, och trivs med dom.

Och för att ha kul tillsammans.
Sen köper man en häst som man tror de kan fungera bra med, o gör allt för den och kämpar för att nå dom mål man satt upp. :)

Jag fick ju hur mycket kritik som helst när jag köpte Raski.
1 årigt ponny sto, som var liten som tusan just då.
Rätt smäcker ändå då på den tiden, bara 134-135 cm hög m.m

Se idag är hon en stor tjej, som klarar av mig jätte bra.
Väljer att inte rida allt för mycket/långa turer förens hon musklat på sig lite mera. :)

Älskar o rida ponny, trivs bäst på rida ponny.
Då jag är så kort.
Känner mig liten på en häst på 160 och över, de är inte kul. :/

Men har kämpat o uppnått våra mål just nu. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Maria

3 augusti 2011 11:54

Åå vad du är klok. Jag håller med dig till fullo i allt du skriver. Att ha kul och att hästen mår bra och man trivs ihop är väl egentligen det enda som på riktigt räknas. Sååå himla bra skrivet !! Kram

http://eliassonfamily.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...