Min människa har varit lite frånvarande några dagar nu, men idag tog jag med mig henne på en ridtur. Jag hade inte tänkt gå så långt, men min rödhåriga människa och jag var inte riktigt överrens där. Dels var hon lite ledsen över att jag inte skrittad på lika bra som efter ET varit här, men samtidigt så visste hon ju att det går tillbaka så här i början.     Och dels var hon lite trött eftersom hon sovit lite och jobbat mycket. Så idag var ju en enkel dag att få som jag ville  Men då hade jag nog inte räknat med att matte, förutom att hon är lätt rödhårig även är halv finne... Jag stannade vänligt men bestämt i en liten nedförsbacke. När sedan matte puttade på mig med sina korvstumpar till ben, så vände jag och skulle busa lite, men råkade fastna med bakbenen i en björk som låg där bland buskarna. Detta lilla missöde gjorde ju att jag i rena förskräckelsen gick en bit till som matte ville. Men sedan var det tvärstopp!!! Nu skulle jag verkligen visa vem som bestämde...   Massor med mygg, matte hade någon björkkvist som hon satt helt lugnt och viftade med där uppe, medans min ädla kropp blev anfallen av dessa blodätande monsterna. Det var väldigt svårt att stå still. Men jag kämpade.. Men så helt plötsligt så började matte flamsa runt där uppe på hästryggen, hon viftade med armar och ben, knackade mig i magen med hälarna, petade mig på rumpan med spöt, vifftade med tyglarna, petade mig i öronen med spöt, "nöp" mig i svansroten med händerna. Väldigt irriterande kan jag lova, jag tog några steg framåt och matte blev helt still. Jag stannade, hon började, jag gick igen och hon satt helt still. Jag saktade ner hon började, jag gick på och hon satt helt still och klappade mig på halsen. Jag tittade mig omkring, skönt ingen som såg något.. Vi promenerade på lite och så vände matte äntligen hemåt!! På den steniga stigen ville jag ila på lite, men fick ju naturligtvis inte det.   Börjar bli less på att inte få göra som jag vill så jag började lätta lite fram. Då svängde matte runt mig och jag lyckades för andra gången på denna tur trassla in bakbenen i ett litet träd som låg på marken!!! Vad är det för skog här i Norrland!!!?? Fick ju ge mig en stund, men sedan kom jag på att lite luftspång hade jag nog inte visat matte att jag kunde!    Men då lyckades hon parera så jag hoppade rakt in i en gran. Ett nytt skrapsår i min panna uppstod, suck... Matte sa något om att jag skulle passa mig annars kunde jag få bli smörgåsmat. Jag har inte en aning om vad det är, men mat bruker ju vara ok... Skrittade  ialla fall på lång tygel ända tills vi kom ner till sista korsningen innan stallet. Där är jag helt säker på att jag såg MINST 10 björnar, komma emot oss, kan ha varit 15 lodjur eller några älgtjurar. Blev lite osäker, när matte förklarade för mig att hon inte såg något. Det var lite svårt för mig eftersom jag lyckats hoppa in med huvudet i en gran igen.   När jag väl lyckat krångla mig ut ur den så var jag ju tvungen att hitta något att vara rädd för så inte matte tror jag ser i syner. Jag kollad mig hastigt omkring och såg den torra grankvisten som låg på stigen, SUPER läskig....    Lyckades åla mig förbi den och sedan gick jag lugnt hem... Jobbig tur... Hemma i stallet så fick jag lite lätt massage på de ställen ET sagt, jag visade matte vad jag tycket om det, men efter ett tag så var det rätt skönt. Matte skulle tvätta bakbenen på mig också eftersom de var så leriga och jag har ju lite mugg kvar än. Jag tyckte hon hade för kallt vatten eller nåt, vevade på med bakbenet för att visa exakt hur långa ben jag har. Gissa vad den lilla människan gör då?? Hon KNUFFAR mig lite så jag lyckas sparka mig själv på andra bakbenet istället, det var väl inte snällt, man får inte knuffas! Då tar jag fram mitt hemliga vapen!!   Den hårt piskande svansen!! He he!! Men vad händer?? Matte knyter upp den, så när jag viftar med den så slår ju knuten mig istället!! Aj aj!!

Jag vet inte om jag verkligen gillar min nya matte.... Ska sova på saken.

Natt i natt!

Skriver

Talinums Secret

 

Marie

29 augusti 2011 07:58

Skönt att man inte tampas med matte!

Sv: Jo hon är nöjd men tredejplatsen förra helgen slår nog högre för då fick hon rosett :)

http://stallbrannebo.blogg.se

 

Spanaren

29 augusti 2011 08:00

En berättelse för min lokaltidning på den där sidan som vi "vanliga" får skriva ;.)
Sitter med ett tokleende på mina läppar ... trots att ni kämpar på med varandra.
Tack för en underbar berättelse om en häst som ska tämjas inom snar tid *gapskratt* /kram

Ps Bild av Secret måste i så fall med *ler*

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

29 augusti 2011 08:14

Ha ha, ska fundera på det. ;)

 

Erika

29 augusti 2011 09:11

Haha såna här inlägg är så roliga o läsa. ;P

http://eriikapettersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...