Eller kravlöst.. Fick en kommentar en gång av en en vän om att jag alltid var så nöjd med mina ponnyer, de var alltid så duktiga. Och det är de, så gott som alltid. Men när jag tar ut en ponny på jobb, så har jag inga förväntningar, inga förhoppningar om hur dagens pass ska gå, jag tar ut dem och blir lika glad varje gång. Men det betyder ju inte att jag inte ställer krav på dem när jag väl hanterar dem, men jag utgår alltid från noll. När jag själv ska rida "min" häst, så har jag sky höga krav. Jag vet vad jag en gång kunnat, jag vet vad jag kan, jag vet vad jag vill och jag ställer helt andra krav på både mig och hästen ( ni behöver inte tolka in Zero, eftersom det gäller vilken häst som helst jag sätter mig på, som är min). Rider jag någon annans häst så är det kravlöst.. Visst fungerar man konstigt?!  

För att knyta an till dagens ridpass så gick det absolut inte dåligt, jag fick betalt för det jobb jag lade ner i går. Idag började han med att skritta och gå den väg jag ville gå, inte hitta på egna vägar. Traven var sådär... Dock inte alls lika mkt passage och piaff undanflykter idag. Allt eftersom så kom traven och formen blev allt längre och lägre, vi kunde till och med ändra väg utan att ändra form!!   

För hög och kort i formen och en matte som jag vet inte vad hon håller på med...     

Gick i alla fall så pass att jag lade in några galoppfattningar mot slutet, bara fattningar, galopp är inte att tänka på ännu.  

Finns som sagt massor att jobba på..  

Nu är jag verkligen inte ute efter att fiska beröm på något sätt, det här är hur JAG känner det. Jag vet att allt blir bättre, vi måste båda bygga upp oss, bli starka  och han behöver verkligen en Anna som känner igenom honom. Trots allt så kom han till Sverige i november efter en lång resa från varma Spanien, vinter, kallt, halt, ovan vid broddar, flytt upp hit, flytt igen, ny hage, nya kompisar... Jag kan lova att jag inte varit på topp efter det halvåret!! Han kan, han vill, han försöker. Jag kan, jag vill, jag försöker, nu ska vi bara hitta en gemensam väg att vandra på. Det är inget jag oroar mig för, men jag blir frustrerad, eftersom jag VILL för mycket redan. Måste stanna upp, andas, rensa hjärna och bara vara med honom. Vi kan inte varandra, men vi kommer att kunna och vi har tiden på vår sida.

   Kram på er!

Kerstin

 

marianne

17 maj 2012 08:20

Det glädjer mej enormt mycket att du tänker på hans omvälvande "resa" det senaste halvåret, jag träffar sällan folk som förstår att "en vanlig" flytt tar på psyket på en häst.
Nya människor, nya hästkompisar,nya mattider, nya rutiner och ny box....är det dessutom nytt språk oxå så är det självklart att det blir oroligt. Händer det flera gånger på ett år hinner den ju inte landa emellan. Det är så många som köper häst och sätter igång att träna direkt, och sen inte fattar varför det inte går bra. I de flesta fall har men ju inte en endasta liten aning om vad som hänt tidigare i livet, det är inte alltid att lite på uppgifter man får. Jag anser att det tar minst ett halvår, kanske längre för en häst som din Zero och min Ava, som flyttat över gränserna.
Oj....det blev långt och svamligt...hehehe

Ja, det är skumt det där med följeslagaren, jag blir förvånad att det ändå är så många som accepterar och ser "spökerier" naturligt. Det är skönt att känna att man har nå´n som vakar över en :)

http://marresmams.blogg.se

 

Agnetha

17 maj 2012 08:26

Å så vacker han är. Du har verkligen hitttat en sagohäst. det måste vara underbart ... Så klokt du skriver. Jag tycker ofta att det är så gulligt med hästfolk som är som du, som berömmer hästarna som är duktiga. Man får ju vad man ger - tänker jag.
Ni har helt klart tiden på er sida. Njut. :-)

http://kvarnlycka.blogg.se

 

Nina

17 maj 2012 09:09

Jag kan bara hålla med ovanstående tjejer! Jag gillar verkligen din hästhållning och ditt tänk.

Och även om du inte ville ha något beröm...men...ni är så fina tillsammans Zero och du.

http://stallskogalund.blogg.se

 

Mia

17 maj 2012 09:09

Ni är så fina tillsammans!

http://miawetterstrom.blogg.se

 

Annica

17 maj 2012 09:59

Jag är ingen "duktig hästmänniska" som kan en massa :) Men jag gillar också ditt tänk ang hästarna, det är fullt av värme och omtanke kring varje individ.

Kerstin

17 maj 2012 23:23

Tack!! Vad snällt tänkt om mig. :)

 

Erika

17 maj 2012 19:56

Jag har oxå höga krav på mig själv nu när jag ska rida mer seriöst.
oavsett om de är i skogen eller ridbanan.

Men de är väl bara o kämpa på. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Camilla- Årets mest underskattade blogg

17 maj 2012 22:49

Ni är såååå fina ihop!!!

Sv: Hihi, den har jag inte använt än men jag har ju inte tävlat än så jag har behövt göra de så fina än ;)

http://camillahastskotare.blogg.se

 

Camilla- Årets mest underskattade blogg

17 maj 2012 23:11

Sv: Joodå! Ni är visst fina, kolla in min senaste film så ser du på nån som behöver träna!

Haha, ja hans kommentarer under hennes utbrott är att lugnt säga: "böj och sitt i sadeln, ska hon bocka får hon göra det i form" :P

http://camillahastskotare.blogg.se

 

Erika

18 maj 2012 11:20

SV:
Ridvägarna är bra, de är inget o klaga på i alla fall. ;D
Kan blir lite långt tråkigt när man rider där varje dag, men vi har ju vägar vi inte rider så ofta oxå.
men de vill man gärna rida när man har sällskap då man ska under en bro och de är en hel del trafik ut med vägen (man rider på en cykelväg) en liten bit.

Så inget jag vill rida själv på Raski.
Även om hon är rätt trafik säker. :)
Men när de blir så mycket trafik vill hon ha en trygghet vid sidan.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Anna

18 maj 2012 14:25

Det kommer att bli jättebra när han har "landat" och aklimatiserat sig:D Lagom och realistiskt krav är alltid bra. Men som sagt....ibland måste det få ta lite tid:)

Svar:Ibland känns det nästan overkligt att det har gått 5 år!!! Känns inte alls som det...samtidigt som det känns som om jag har haft T i evigheter:D Hi hi!!

De är jättesköna!!! Gillar dem skarpt:D

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

 

nina liljedahl

18 maj 2012 14:39

Hellu!
Jag har enliten gissningslek på min blogg i dag. Det skulle vara kul om du ville vara med :-)

http://stallskogalund.blogg.se

 

Tilda Sjölinder

19 maj 2012 20:30

Han är så fin!!

http://goldenhorses.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...