Försökte inte alls smita undan..   Trots vad Nina och Marianne påstår... Ha ha, vägde mig faktiskt, men SEDAN föll allt i glömska. +1kg stod vågen på, jag hade räknat med mer så det var ok ändå. Jag har inte mått bra sista tiden, varför vet jag inte, saker som händer runt mig, inom mig eller vad det nu än må vara. Vissa personer hanterar det genom att prata, andra genom att springa/träna och så sådana som jag som stoppar saker i munnen. Tyvärr då ätbara saker. Hade varit bättre att tugga på ett sugrör eller så. Vet egentligen inte om jag mår bättre nu, men igår fick jag tillbaka lite av energin och tog tag i en hel del saker, banala för vissa, men just igår var det stora saker för mig. Handlar väl mycket bara om att ta sig i kragen och komma igång igen. Just nu saknar jag orken, lusten, ser inte längre det positiva. Jag vaknade upp lite där när jag beklagade mig för min käre bror att jag och dottern fått magsjuka under min långledighet, "Ja men va bra, sa han. Då slapp du ju förlorad inkomst." Och det är precis så jag brukar tänka, men nu gör jag inte det längre.. Ser det mörka, jobbiga. Jag har massor med saker att vara glad över, men jag ser det inte så. Får ta mig i kragen och ruska om mig och sedan får Nina och Marianne se upp!!   

Kram

Kerstin

 

Cicci

16 februari 2013 22:47

Nej :( men ....

Finns det inget man kan göra för att pigga upp stämningen lite ? :( va tråkigt .... Ååååhhhh :/
Jag vet inte va jag ska säga :(

Du får ge det tid så kommer du snart igen :D
Kram C

http://www.bonnaliv.bloggplatsen.se

 

Erika

17 februari 2013 10:28

Inte alltid lätt o hålla motivationen uppe. :(

http://eriikapettersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...