Var ett tag sedan nu, men jag har varit noll motiverad och började ju gå upp istället för ner så klart man tappar lusten. Men efter att vissa beslut kommit till sin klarhet och andra saker ramlat på plats så ska jag väl inte ljuga och säga att motivationen varit på topp, men den har i alla fall gjort sig påmind och idag kunde jag glädjas åt att det var -1 kg. Lite tradigt att aldrig komma någon vart, går ju som en jojo upp o ner, men hoppet är ju det sista som överger en så..

Sonen och jag satt och tecknade drakar här om kvällen i vardagsrummet. Samtidigt på tv:n så var det något program om någon familj som börjat träna och göra andra saker tillsammans, blir ju så att man tittar upp ibland och lyssnar. Sa till sonen att vi också kanske skulle börja göra saker tillsammans. Han tittade upp på mig och sa; "Men mamma vi gör ju MASSOR tillsammans." Hi hi, och jag som alltid har ångest för att vi gör saker allt för sällan tillsammans. Ja som det kan bli. Men vi enades i alla fall om att vi skulle fortsätta med det, alltså göra saker tillsammans.

Snart

SEMESTER!!

Kerstin

 

marianne

6 juli 2013 17:12

ett kg ner :) toppenbra för att inte ha motivation ;)

Ni fick en mysig dag vid havet, åh vad jag önskar jag hade närmare.....jag njuter av dina fina foton så länge, tills jag kommer iväg igen :)

http://:marresmams.blogg.se

 

Erika

7 juli 2013 08:39

Grattis! :D
de är ju toppen, bra kämpat.
de är kul när resultatet kommer.

http://eriikapettersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...