... sol i sinnet. Kan man ha annat med så underbara vänner omkring sig!!   Tack själv Nina för nattens samtal!! 

Till att börja med så fick jag höra att det går tydligen rykten om att jag ska sälja ALLA hästar!! FEL!!! Ska jag inte, så det kan ni lägga ner. Sköt ert liv så sköter jag mitt! Vilken underbar deal eller hur!? Så, klart...

Guldgossen och de andra fick vila idag, sov länge, var trött när jag vaknade och ungarna och jag myste med småkillarna istället. Curre är en fantastisk liten kille han. Tänkte jag skulle pröva om han förstod hur man skulle göra början till en bugning... Ehhh, han bugade och bugade och bugade!!   Fantastiskt liten kille det där. Har sagt det förr och säger det igen, önskar jag var en 8-årig liten hästtjej, oj oj vad lycklig jag skulle vara varje dag då! Fast nu har jag ju stora gula pojken så jag är lycklig ändå. Synd inte folk fattar vilken OTROLIGT trevlig individ Curre är! Helt sagolik på alla sätt, totalt okomplicerad. Skulle kunna bli precis hur bra som helst i rätta händer. Nu gillar jag alla mina pållar, var och en på sitt sätt, men Curre är ju faktiskt bara 4-år och så klok och trevligt på alla sätt. Sullivan och Walle får man tänka lite mer i sin hantering med dem, kloka även dem, men inte helt okomplicerade. Fröken Z är en liten spjuver, vet vad hon kan och vet vad hon vill, världens goaste lilla tjej. Och Prins, tja, det bästa vi har, klokare än honom kan nog ingen vara. Curre och Zabina kommer att bli som han när de blir vuxna, det är jag dock säker på. 

I morgon blir det lite häst på dagen och sedan tar jag med min älskade familj och fiskar lite.. Bara sådär, en sketen onsdag kväll.. Om det inte hällregnar alltså.. 

Ha det så bra!

Kerstin

... Lyckan går, jag hoppas verkligen att Zero består.   

Fina pojken!

Red ut tidigt i morse och Herrn hade bråttom, bråttom... Men han lugnade ner sig, han är ju klok. Men så skulle vi hem och då tyckte han nog att jag var bra omedgörlig som inte lät honom gå hur fort han ville hem. Tjuriga matte sa han och prövade gå lite i passage istället, men tjuriga matte sa skritt..... Tja, efter ett tag så insåg han att det snabbaste sättet att komma hem på vara faktiskt att skritta långsamt.   Hemma igen blev det mys och pyssel innan han fick gå ut i hagen och rulla sig... Suck!! Prins och han har hittat en gemensam vårdnad om Zabina nu, inga hårda ord utan bara ett öra eller två som signal till varandra.

2 hundpromenader i skogen och bilvård där emellan, det känns i kroppen kan jag lova. Men vem har dött av att jobba lite...

Sol ute idag, lite sol i sinnet också.

Kerstin

... Sedan jag vaknade, har slumrat till lite under tiden som gått, men inte sovit. Trots detta är jag inte trött, men ej heller pigg. Går nog mer omkring i en vakumbubbla. Det har varit en omtumlande dag. Sjukhus besök (inget allvarligt), ett hastigt besök hos Sydneys fodervärd, som numera stolt kan kalla sig ägare till Sydney. Tuffa beslut, men det kändes rätt i hjärtat och efter många månader hemifrån så trodde jag att det skulle bli lite lättare, men så var det inte. Sydney har ett toppen hem hos bra människor och det är det som räknas.

Sedan blev det ett snabbvarv inne på affären, gick i ytterspår hela tiden, inget extra kom ner i vagnen, bara det allra nödvändigaste, hjärnan vilade lite då. Landade hemma, hundar ut, stallet fixat. Mellis med barnen,försöka hitta en lucka för några dagars semester med dem till sommaren. Sedan tittade finaste Anna förbi, Zeros fina tjej med sin mamma. Finaste och underbaraste tjejen hade laddat kameran och ute vräker det ner snöblask. Men det kommer fler dagar, dagar med sol och ridning i lugn och ro.

Mitt liv har tagit en annan väg, det är allt jag säger för tillfället. Om jag är tillbaka nu vet jag inte. Allt snurrar på i 200 knyck, konstigt nog har jag läget under skaplig kontroll. Jag kan inte styra över allt omkring mig, men som alltid så jobbar jag tydligen bäst under "stress". Likaså märker man i min situation vilket enormt kontaktnät och underbara vänner man har. Hästarna ger mig så mycket just nu, styrkan att ta mig vidare, upp ur diket och ut på den fina vägen igen. Jag är tacksam över varenda minut jag har med dem. Idag när jag släppt ut dem i hagen så visslade jag på dem efter ca 15 minuter, trodde väl aldrig de skulle komma. Så gissa vilken glädje jag kände när alla 3 pojkarna spetsar sina små öron och nära på tävlar om vem som ska komma först!   Jag kan inte påstå att livet är orättvist, inte efter att ha fått äran att få umgås med dessa underbara individer.

Just nu regnar det, men solen kommer...

Kram på er!

Kerstin

... ner som en pannkaka. Lite så känns mitt liv nu. En ny fas i mitt liv har uppenbarat sig och jag gör en paus i bloggandet. Kan bli kort, kan bli lång, men jag kommer säkert att besöka er och se vad ni har för er under dagarna som går.

Ha det så bra!

Kramar

Kerstin

... huvudvärk i mun.. Eller något sådant. Vaknade 04.15 av huvudvärk, låg kvar till kl.6 innan jag pallrade mig upp och började dagen. Efter 2 Treo, frukost och lite kaffe så var jag på banan igen. Blev en relativt tidig uteritt med Zero. Hade tänkt fortsätta jobba på det vi gjorde igår men han känds trött i kroppen idag så det blev en skritt tur med lite trav. Fin pålle!! Gårdagens jobb gjorde susen! Härligt!

Hem och ut med vovvarna innan det blev dax för de övriga sysslorna, klippa barnen, elda och ta hand om de andra små liven. Nu är det snart middag och sedan skulle tydligen barnen rida med mig när jag gick med vovvarna.

Hoppas ni också haft en trevlig Valborg!

Kerstin

Igår var det nästan 10 grader när jag klev upp på morgonen, likaså idag och då har vi ändå ingen sol idag. Ljuvliga värme. Hagarna torkar så fort nu.

Zero och jag tog oss en lååååång skrittur i går. Min bak kan bekräfta att det var en lång tur, men annars kändes den, som alltid när jag rider honom, alldeles för kort. Hade tänkt vända där jag alltid brukar vända eftersom det blir till att rida efter vägen om man fortsätter runt annars och det har ju inte jag kunnat rida på när jag hade New Dawn. Men Zero kändes väldigt missnöjd när jag började vända (bara en sådan egenskap!!) så jag fortsatte, tänkte att jag kunde ju faktiskt hoppa av och gå om det inte skulle gå att rida honom ensam efter vägen. Men det var ju inga problem. Vi mötte 2 bilar efter vår smala grusväg, han kröp ihop lite, men inget annat. De första 20 minuterna hade han väldigt bråttom, korta snabba steg och stum rygg, men sedan skrittade han på allt mer avslappnad och vilade på steget, så de sista km hem skrittade han på lugnt och igenom hela kroppen, uj, var nästan så man blev lite sjösjuk där uppe.   

Väl hemma igen, fick han lite massage och liniment på rygg och baken. Inte för att jag tror han har träningsvärk av våra, än så länge rätt lugna ridturer, men han går rätt mycket i hagen och busar runt, så det är så lätt att de får någon liten sträckning eller spänning nu i leran. Och lite extra pyssel skadar aldrig.

Sedan fick jag för mig att jag skulle släppa ihop honom med Zabina, Prins och Walle. Han har ju gått med Walle och tidigare på förmiddagen så släppte jag även in Prins med honom, så det var Zabina som var ny, dessutom ett sto.

Killsnack..

Så kom en bestämd dam in och avbröt..

Då tyckte Zero att han ville ha Zabina för sig själv, Walle lyckades han lätt skrämma iväg..

Men nu är det såhär att vi har en shettis, på hela 104 cm och honom sätter man sig inte på så lätt fick han erfara..

Håll dig på din plats du sa Prins, Zabina är MIN!!

Och så förblev det... Är man shettis så är man..

Lurvig och söt...

Zero funderar nog på vad som egentligen hände när han stod och mumsade på hö sedan...

En trevlig kvällstur avslutade dagen, men mer om den lite senare!

Kerstin

Haft några hektiska dagara och bloggandet och läsandet hos er andra blir ju det första man prioriterar bort med stallet fullt av vackra och trevliga individer. Ber om ursäkt, ingen av er är bortglömd.  Ska läsa i kapp mig under ledigheten. 

Vädret verkar ha smygit över till vår värme nu, trots att det regnade i skurar här om dagen så var det den här sommar lukten efter regnet, tyder på värme!!

Stora guldpojken var allt annat än just gul i går kväll!! Men efter lite sanering så dök han upp igen, någon har tydligen sagt till honom att dubbla lerinpackningar är jätta bra!!   Walle och Prins rullar sig, men de andra skönheterna står oftast på benen! Men svansen är inte längre helvit utan vit och mörk grå... Blir till att rulla ut vattenslangen idag eller i morgon. När jag jobbat så här mkt så brukar det ta en dag att bara komma i kapp och då hinner jag inte med något extra, men vi får se. Det är ju långa härliga kvällar nu.

Zabina har gått ut brunsten och äter nu pojkar igen, de ser mest förvånad ut, just när hon triggat igång dem så blev hon en bitsk liten tjej igen!!   

Återigen har jag hamnat i en diskussion om hurvida det går att ha hingstar tillsammans och att de ABSOLUT INTE kan gå tillsammans nu när Z är (var) brunstig osv.... Förstår verkligen inte varför jag ger mig in i den... Jag förstår inte varför jag inte bara kan hålla med dem och le och jag förstår inte varför inte de kan säga "Men gud vilken tur du har." eller "Men vad bra, det är ju toppen." de kan lägga till "så länge det nu varar så är det ju toppen" om de nu absolut måste säga åt mig att det inte går.

Bara för att reta upp folk ännu mer så kan jag ju berätta att Curre har haft tjejbesök och har betäckt ett sto nu i vår, när det var klart så släppte jag ut honom till Sullivan i hagen, UTAN problem!!!! Sullivan stod dessutom i hagen när stoet anlände och betäckningen ägde rum. Nu ställde vi ju inte stoet direkt utanför hagen när vi betäckte, men vi var ju trots allt kvar på gården...

Jag VET att oddsen att jag ska kunna ha det så här är ganska små, men faktum är att för dagen så funkar det, så varför kan folk inte bara tycka att det är toppen då, de kommer ju ändå att få jubla den dagen jag ev måste sära på dem, eller hur?!

Ursäkta gnället, men jag ogillar verkligen trångsynta personer. Det finns inga regler utan undantag, tänk på det!!  

Bästa småkillarna!!   

Lägesrapport ang Secret, allt går bara bra, hon har nu en hel hög med guldstjärnor. Känns bra i hjärtat! Visste ju redan att det skulle gå bra, men det är ju alltid kul att få det bekräftat. 

Solen skiner, + 9 grader i skuggan, dax att gå ut känns det som!

Ha en toppen dag!

Kerstin

Måste bara få berätta att idag är det precis en vecka sedan Hegrizero flyttade hem till mig. På ett vis känns det som igår, men för det mesta känns det som om jag haft honom i evigheter. Han är så stabil och fin så det är väl därför man får känslan av att man känner honom så väl. Hade tänkt rida ut med barnen idag, men eftersom jag hastigt och lustigt märkte att Zabina skulle vaccineras innan den 29/4 så var det bara till att lasta in henne i transporten och åka till kliniken. Gick ju alldeles toppen det! Fick även med mig lite lugnande hem till Walle som vi kan ha i beredskap om han nu väljer att inte vilja bli verkad bak av hovis.

Satte mig vid dukat bord när jag kom hem eftersom sambo agerat kock idag, så gott och skönt!

Har sovit dåligt de här sista dagarna, trots natt jobb, det har varit störningsmoment hela dagarna. Utvecklingssamtal på skolan, traktorer, motorsågar mm. Men nu är det sista natten så lördag natt kommer jag antagligen att sova hårt!

Sedan Hegrizero kom in i mitt liv har jag även fått mardrömmar, jag har inte kopplat dem till honom förrän nu i kväll, när jag hade ännu en hemsk dröm och vaknade med ett ryck och kallsvettades. Drömmarna har varit väldigt ångestladdade och handlat om separationer, nu i kväll när den 3:e drömmen härjade så kom hans namn upp precis innan jag vaknade. Första drömmen som egentligen handlade om hästar över huvudtaget, men jag kopplar ändå ihop dem. Jag skulle kunna tro att jag på något sätt kopplar ihop honom med lilla Sockertoppen, hon var ju drömponnyn, sagohästen som kom till oss. En ponny jag bara råkade snubbla över. Samma sak är det ju med Zero, allt är så lika, allt hände av en slump och allt blev så rätt och slutade så fel (med lilla Sockertoppen). Jag vet att jag inte ska tänka så, men det det drar ihop sig nu, det är snart ett år sedan allt hände. Fy... 

Nåväl, en jätte rolig sak är att tjejen som rider Hegrizero på filmen hört av sig! Vad skoj det ska bli att få reda på lite mer om honom!! Pratar ju även regelbundet med Anna som hade honom innan mig, vilket är bra tycker jag.  Ni ser, även här låter det som om jag haft honom i evigheter!! ha ha!! Han är en kille som sätter sina spår, han går ingen obemärkt förbi. Mitt liv är nu komplett!   Hoppas kunna ratta runt någon liten tävling till nästa vår, då borde vi ha hittat varandra och blivit starka i våra kroppar.

I morse svor jag lite över Prins, som helt enkelt tog med sig Walle ut igenom hagen och strövade på gräsmattan!! 2 billiga ponnyer då! Tog ut brunstiga Zabina och vips så hade jag fångat in dem igen! Gäller att vara snäppet smartare än en shettis!     

11 grader varmt idag och det luktade sommar efter regnet!

Skriver

Kerstin