marianne

17 december 2012 09:16

Men.....jag läste de senaste inläggen nu, skönt att humöret vänt lite. Man kan bli uppgiven av detta skottande-snöande-skottande, det tar ju aldrig slut...snäll granne som kommer och hjälper dej nu.
Här har det mesta regnat bort nu och det är ju inte heller så kul, bara is och sörja över hela gården :(

Du passar verkligen i de där färgerna :) Jag tror inte den tröjan skulle vara min grej heller, men som du säger...du får bo in dej i den så kommer du nog känna mer för den :)

Skitsnygga skor,
jag gick alltid i klackat förr, men sen jag flyttade hit måste jag ta bilen om jag ska nå´nstans och att köra med klack? Nä....

Nina

17 december 2012 11:09

Jag tycker att du är jättefin i klänningen, med ros och allt!! Färgerna är jättefina och du klär verkligen i brunt.
Blir lite nyfiken på hur klänningen är sydd, sitter tröjan fast i känningen eller är den avtagbar? Ifall den nu sitter fast, är den fodrad med det bruna trikån under själva tröjan?

Skorna däremot är väl en utmaning att gå i?? Men snygga som bara den! Jag har tyvärr aldrig lärt mig att gå i högklackat, jag som är så kort borde ju ha lärt mig det....

Vad skönt att höra att hummöret svängt till det bättre. Ibland behöver man komma ut och träffa folk och äta lite gott, så man får lite distans till hemmet och alla dess vedermödor.

Vad konstigt, jag trodde att du tillbringade massor av tid med dina hästar. Jag har just undrat hur du får tid till allt eftersom du jobbar så mycket också. Själv hinner jag bara sköta om hästarna, det roliga har jag inte gjort på år och dar....så är det när man har för många...

Ha det gott och glöm inte att det är måndag i dag ;D

Agnetha

17 december 2012 12:14

Jag håller med Nina jag - tycker du är jättefin i klänningen! :) Och skorna är ur-snygga. Sitta-still skor.. det kanske vore nåt för mig? haha ;) Jag har aldrig klarat av att gå i höga klackar. Vilka duktiga "ongar" du har också! :D

Klart du ska unna dig tid med hästarna. <3 Det är därför de finns ju.

SV: Åh, vet du, nåt sånt hände min katt Löjsan också. Hon bara försvan och ett halvår (!!) senare kom hon hem - mager och skitig och klorna på framtassarna var alldeles nedslitna och tassarna såriga.. jag tror att hon varit instängd, jag hoppas fortfarande att det inte var i ett helt halvår men .. :s Hon kom hem i alla fall. Men hade jag stött på henne när hon såg ut så hade jag trott att hon var hemlös. Jag är så glad att hon kom hem...

Sen försvann hon på sommrarna när vi bodde på Kvarnlycka också, när det var varmt, men det var för att hon flyttade ut i Snickerboa ;)

Cicci

17 december 2012 12:21

Woohhoooo !!! Vilken pingla :P
Tyckte faktiskt att det gick ihop med tröjan :) , attans va söt klänningen e !!!! :D Skorna ... Ja de är så snygga :) . Jag vill med ha anledning att klä mig kvinnligt :P , blir lätt allt annat än klackar mm här .. Det lyser med sin frånvaro . Hahahah... Du ser förbannat glad ut o det gör en annan glad som följer dig :) låt ingen ångest komma åt dig ... Stäng o lås om skiten :P .
Ps) söt katt bakom dig :D
Kramar C

Erika

17 december 2012 14:46

Skönt att humöret vänt lite grann. :)

Vad snällt av grannen o hjälpa till de är ju guldvärt. :)

Maria

18 december 2012 10:04

Ååå, vad fin du är! Kanske man skulle börja bry sig om sitt utseende lite... Blev lite peppad nu!