..... med mig nu. Det som inte fick hända har hänt... Vi tar det från början...
Började som vanligt mina dagar med en hundpromenad. Vädret var ljuvligt och kameran följde med. Var på ett riktigt fotohumör och allt som kom i min väg fotades, mer om det i ett annat inlägg...
Dexter hittade en lagomt stor pinne...
Vill du leka med mig??
Hundarna var lekfulla och busiga, men väldigt lydiga och fann sig i att få stanna till och vänta på natur fotografen..
Full fart som vanligt. Älskar ljuset och färgerna i bilden.

Dexter försvinner i höstfärgerna..
Vackrast!
Också en av dagens favorit bilder...
Så begav vi oss så sakta hemåt och ungefär 5 minuter ifrån vägen så visslade jag in vovvarna då de spritt ut sig i skogen. Då jag vänder mig om så kommer Dexter, strax över 30 kg tung, i full fart och då menar jag verkligen full fart. Vi hade inte en chans, han springer rakt in i mitt redan onda knä. Det enda jag minns är att jag skriker SATAN!! Och faller handlöst... Vet inte om jag tuppade av några sekunder av smärtan, men jag kommer i alla fall till sans av att Eddie står och puffar på min arm. Jag är blöt och kalla av att ligga på den blöta marken, försöker röra benet men det går inte utan att det svartnar för ögonen. Till slut så lyckas jag på skakiga ben ta mig upprätt och så börjar den väldigt stappliga vägen hem. Nästan 20 minuter tog det att gå dessa normala 7-10 minuter... Kommer hem, byter om till torra kläder, drar på mig Back och Track knäskydd och en ullstrumpa för att hålla värmen och cirkulationen igång. Fortsätter sedan med det jag verkligen MÅSET göra. Drog den övre tråden på vinterhagen, satte dit 8 handtag, släppte ut småkillarna, mockade och for sedan för att hämta sonen på skolan. Väl hemma igen så svartnade det för ögonen igen när jag skulle ut ur bilen. Barnen följde med och så tog vi in tjejerna och Walle för att byta täcken mm. Men då hade mitt knä lagt av. Det gjorde så ont så jag höll på att svimma i varje steg. Hängde mig mer eller mindre över Secrets hals och hon stöttade mig och gick med myrsteg hela vägen upp till stallet. Fick av dem täckena, gav dem mat och sedan gick vi in för att fika lite. Sedan kom jag inte upp ur stolen. Helt omöjligt utan att trilla. Ringde vårdcentralen och frågade om sambon kunde få hämta ut ett par kryckor, de ville jag skulle komma in, men det fanns ju ingen möjlighet i världen, kom ju inte ens upp från stolen. Så kom han äntligen hem och jag hoppade lite vingligt till badrummet och tog ett VARMT bad, masserade knät och försökte sträcka ut och böja på det. ONT!! Efter mycket om och men så har jag tagit mig till soffan och här har nu barnen passat upp på mig under kvällen. Jag var ute i stallet med ungarna och fixade med lite mer vatten till hästarnar och lite annat, men det blev för mycket. Svimmade åter när jag kom in.. Så nu sitter jag i soffan igen och lär bli sittandes här. Ländryggen och höger höft värker, vred min i fallet och landade ju på höger höft. Suck... Imorgon kommer 6 hästar att vara väldigt många... Snälla grannen skulle titta förbi när hon kom hem från jobbet och se om jag behövde lite assistans.. Just nu känns det som en ganska stor risk att jag behöver det.
Attans förbaskade skit rent ut sagt! Jag som är ledig nu också...
Men förutom detta så var det i alla fall kalas väder idag!
Ursäkta gnället... Men jag tycker faktiskt lite synd om mig själv just nu..
Skriver
Kerstin
Anna
21 november 2011 21:24
MEN HERREGUD!!! Du behöver verkligen kollas upp av läkare så de får konstatera VAD som är fel med knäet!!! Hoppas att du får sova någonting inatt!!! Krya på dig!!!
Svar:Ähhh!! Det var bara idag;) Hi hi!!
Ibland är det otroligt skönt att sitta och ta det lugnt:D
Mvh Anna & Tabasco:)
http://www.anaby.bloggplatsen.se
malin
21 november 2011 21:48
AJJJJJ! VArför åkte du inte in till akuten?? Tur du har så hjälpsamma barn och granne:) Dexter ser ju iaf väldigt glad ut på bilderna:)
Kerstin
21 november 2011 22:45
Men hur skulle jag kunna det??? Hade ju massor som behövdes göras först och nu sitter jag ju härmed kryckorna... Får se hur det är i morgon.
malin
21 november 2011 23:05
Men herreguu vilken otur du har, klart man ska gnälla.
Men jag säger som ovan, du måste ju in med knät.
Hör av dig if du behöver nån hjälp!
Ta hand om dig nu å krya på dig ;)
http://mallatrasbralla.blogg.se
Marie
22 november 2011 07:55
Men snälla vän <3<3<3! Vilken otur och STACKARS STACKARS dig. Detta är ju allvarligt du måste ta dig till en doktor. Hör nu på mig och gör som jag skriver......
Jag kan tyvärr inte komma och hjälpa dig lite för långt.
http://stallbrannebo.blogg.se
Malin
22 november 2011 08:04
Ibland måste man faktiskt ta hand om sig själv först även fast att man har hundra andra saker att göra....Hoppas verkligen att du är "på benen" snart igen! Lider med dig!!
http://leiaskrypin.bloggplatsen.se
Sara
22 november 2011 08:05
Aj! fick ont i mina usla knän bara av att läsa... Har gjort sådär några gånger och det har faktiskt aldrig varit någon bestående fara, men som du även gör så brukar det vara bra att försöka tänja och böja och använda knät så mycket det går - så länge du är säker på att något inte de facto gått av eller så. ;-)
Senast jag gjorde en sådan grej så satt det i lite drygt ett dygn och sedan var det väck (och under tiden typ knarkade jag Diklofenak visserligen). Sjukt skumt. För min del tror jag att det är senan på utsidan av knät som ibland liksom "knäpper till" och det gör så vansinnigt jäkla ont att inte mycket annat är jämförbart.
Jag håller tummarna för att det går över Fort (och gör det inte det så rekommenderar även jag givetvis ett läkarbesök, även om jag vet att jag slarvar med det själv)!
http://frogstomp.blogg.se
Erika
22 november 2011 09:09
Aj, Aj och åter Aj.. din stackare. :(
Om de inte är bättre bör du nog kolla upp de.
Lillsyrran gjorde illa knät förra året.
Och de gjorde ju väldigt ont, men inte så att man misstänkte något allvarligt.
Slutade i alla fall i en operation av knät på hösten.
Usch jobbigt när sånt händer. :/
Djuren klarar sig ju inte själva precis men du verkar ha en otroligt snäll granne. :)
Krya på dig nu hoppas du snart är på benen igen.
http://eriikapettersson.blogg.se
Spanaren
22 november 2011 10:24
Tjuriga envisa människa ... nu åker du direkt till VC. Du hade ju kunnat ringt efter ambulans igår eller hur? Inga mera bortförklaringar tas emot ;.) Barn och sambo + grannar + hästvänner i närheten kan avlasta dig med hjälp med hästarna. Gå hemma och inte ens sjukskriva sig ... envisa människa ... du är inte gjord av stål. Ring nu VC och vila och krya på dig och ta emot hjälp av dem som vill ge dig det *ler*. Du är ingen stålkvinna fastän du tycks tro det ;.) Fina och ljuvliga kort ... tack/kram
http://spanaren55.bloggplatsen.se
Kerstin
22 november 2011 10:48
Kan väl inte ringa efter en ambulans så länge jag tar mig upp och kan gå själv. Tror inte de kommit heller, de kom ju inte till tjejen som inte kunde andas, hon dog istället... :( Känns bättre så länge jag begränsar mig, lite svart för ögonen och mörbultad, men försöker vila mig. Tackade nej till jobb i natt iaf... ;)
Kram på dig, från "Stål kvinnan" *fnissar lite*
carro
22 november 2011 11:46
Amen KERSTIN!! Vad har du för sambo som inte skjutsar in dig?? Nu får du se till att komma in så de får kolla ditt knä, nåt kan ju vara av!
Bättre att få hjälp snabbt och komma igång igen än att det kanske blir fel i knät för resten av livet.
Se så, åk in nu, och ta hand om dig :)
http://sartorius.blogg.se
Nina
22 november 2011 11:49
Jag håller med alla föregående talare, det här bör nog verkligen kollas upp! SÅ ont är det väl inte normalt att få?! Och vet du? Man kan åka taxi ;)
Nej, kontakta nu vårdcentralen. Tänk om du förvärrar benet genom att använda det så mycket? Jag blir riktigt orolig över dig. Man FÅR inte vara så duktig som du är, ibland MÅSTE man ge upp ett tag och låta andra ta hand om ruljansen.
SKÖT OM DIG!
KRAM!
http://stallskogalund.blogg.se
Leonie
22 november 2011 20:16
Men usch! Håller också med föregående kommentarer. ÅK OCH KOLLA! Men jag vet hur det är, jag är precis likadan... Men hoppas det löser sig!
http://hinnagarden.blogpot.com