Sov en krt stund i morse innan jag satte igån med vardagssysslorna. Hade planerat att sova en stund efter mellis med barnen så jag skulle orka med julbordet med Hööks gänget. Men precis när vi skulle fika så svänger skördaren in på gården, han var klar tidigare än beräknat och skulle nu göra sitt jobb hos oss. Mer om detta senare.

Men när han var här med sin stora maskin så kundet jag ju naturligtvis inte låta det vara... Ut med små killarna!! Försten ut var Coola Curre. Han tittade och sedan traskade vi fram och kollade på maskinen. Slickade lite på snökedjorna och sedan så gick vi fram och åt lite gran och kollade på när masinföraren kvistade av stammarna. Så attans cool!!!

Sullivan var lite mer reserverad, men så tog nyfikenheten över och han var tvungen att kolla in läget han med.

Prins och Zabina stod helt lugnt i hagen och åt hö. De är så sjukt lika. Zabina är en kvinnlig Prins, i en större förpackning. Kommer ju att bli kalasbra!!

Nu ska jag sova, dubbla jobb i morgon så sovtiden är värdefull.

Natt i natt!!

Önskar

Kerstin

 

Erika

9 december 2011 11:05

Miljöträning är bra. :)
Brukar tänka på med Raski också, att inte gå undan om de kommer bilar, traktorer eller saker som låter.

Kan gå åt sidan, för låta de passera.
men undviker de inte. :)
bättre o härda hästarna så som lär sig. ;)

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Spanaren

9 december 2011 11:26

Älskar dina hästbilder ... tack/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

9 december 2011 22:18

Tack själv! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...