.. Som jag fått sedan det blev klart att jag hade införskaffat 2 hingstar är..

"Men de kan de ju inte ha tillsammans."

Och innan de kom hem så sa jag att så kan det ju vara, men jag ska ju iaf pröva.

"Men det går ju inte." fick jag som svar.

Jag: "Men man kna ju alltid pröva."

De: "Men det kommer ju inte att gå."

Så kom bägge hem och allt går ju som tur är bara bra. Trots det så kommer det fortfarnade dessa kommentarer.

De: "Jaha, du har 2 hingstar, bökigt att hålla på med olika hagar osv."

Jag: "Fast det går bra att ha dem tillsammans."

De: Tittar på mig som om jag vore från vettet och säger; "Men det går inte att ha 2 hingstar ihop."

Jag: "Fast jag har det och det går bra."

De: "Nej det går inte, hingstar ska gå ensam, eller med en kompis, en valack."

Jag; "Fast jag har 4 killar ihop."

Om det tittat konstigt på mig tidigare så kan ni ju tänka er blicken jag får nu.

De: "Men det går ju absolut inte! Men vänta bara tills de märker att de är hingstar."

Jag: "Fast bägge har betäckt så jag tror de vet att de är hingstar."

Blicken jag får då är obetalbar...

De; "Men vänta bara till våren.."

Jag: "Ja, jag förutsätter att det blir lite mycket testosoron då, så jag har gjort 2 hagar så jag kan dela dem då."

De: "Ja, där ser du, det går inte att ha 2 hingstar tillsammans."

Det är ungefär här jag inser att det inte är någon idé att fortsätta kommentera det.

Och ja, jag vet att jag är lyckligt lottad som kan ha dem tillsammans, för det är inte självklart, men just nu så går det, kan man inte nöja sig med det då?! Det som sker om ett år sker då. Vi lever väl här och nu och just nu funkar det. Kan man inte acceptera det då eller??? Är allt svart eller vitt???

Funderar

Kerstin

Har pratat lite hästhantering och lastning med några vänner och jag tycker alltid det är lika intressant.

Hur ska hästen gå när man leder den, hur ska man lasta, den ska stå still, helst lös på gången, boxdörren ska kunna lämnas öppen när man går därifrån osv.

Att hästen ska vara tillfreds och lugn är ju naturligtvis helt rätt!! Tänker jag INTE argumentera mot. Vad jag däremot måste få ur mig är hanteringen, kalla det NH eller vad ni vill... Själv kallar jag det sunt tänkande. Vart ska jag börja... Jag ställer oftast upp mina hästar på gången när jag hanterar dem, eftersom det är enklast och minst spånigt när man ska linda ben mm. Ska jag bara borsta av dem så gör jag det i boxen, då vill jag att de ska stå still. Här skulle jag kunna skriva lite fint att jag ber dem stå still, men jag kräver det faktiskt av dem. Sådan är jag. De SKA stå still i boxen nrä jag hanterar dem, inte fastfrysna och skakande av rädsla, utan avslappnat och naturligt. Samma sak på gången, de SKA stå still, tramsar de så korrigeras de, inte med våld, men med en avledande manöver, skulle man kunna säga.   När jag leder dem så ska de kunna gå med långt grimskaft, jag tar oftast fler än en när jag leder dem, så de har sin plats och där ska de gå. Om inte så korrigeras de. Går de på mig så smäller det, obönhörligen. Sådan är jag och sådan är hästarna. Tittade på dem i går när jag släppte ihop dem och mill lilla troll Sullivan flyttade sig inte när Prins sa till...... Jag kan lugnt säga att mina tillrättavisningar är lindriga, men efter lite blodvite så fann sig busen i ledet och nästa gång räckte det med en öronviftning av Prins så flyttade han sig.

Så kan vi ta lastningen... Naturligtvis så ska vi inte ta till våld, men snälla alla er som står där och låter hästarna gå in och ut som de vill, hästarna leker med er!!! Om en häst lugnt går in i transporten och sedan lika lugnt går ut så finns ingen rädsla, den förstår helt enkelt inte att den ska stanna kvar. Om man då tar en lina bakom rumpan som man använder som en broms så skadar inte det, vi har ju trots allt bett i munnen för att få stopp på dem, vad är lindrigast??? Målet är ju naturligtvis att linan ska bort, det är ju ett hjälpmedel, precis som spöt så förstärker det en hjälp, precis som en "string" förstärker NH människornas signaler. Med detta inlägg så förespåkar jag inte våld, men sluta för guds skull jamsa runt med 500kg massa som om de vore porslinshästar! Finns inga hästar i naturligt tillstånd som har silkesvantar på. Men man kan inte börja slå, de finns ju som med allt annat en skala, man börjar med att bara lätt korrigera/tillrättavisa, men lyssnar de inte så måste man ju naturligtvis höja graden succesivt.

Jag tror inte på våld, men jag tror att man utstrålar olika pondus när man hanterar djur. Ta de som kör hästlastbilar, de tar en häst och vips så är de på lastbilen... Hade hästägaren tagit djuret så hade den inte gått på lika lätt, kanske... Ta de som är instruktörer på hundkurser... De tar i kopplet och hunden uppför sig galant och förstår helt plötsligt ALLT.   

Jag och många andra tittar på Tobbe och förundras över hur lätt det går, man knackar lite med spöt och hästen går in i transporten.... Tja, om man bortser ifrån alla timmar de INTE valt att visa på TV... Jag har varit på Monty och sett honom jaga runt hästarnar i corallen tills de varit så slut så de inte orkar göra motstånd. Jag har sett honom rycka och slita i sin D-grimma på hästarna som inte står still osv.. Sorry, imponerar inte på mig...

Hoppas ni förstår något av mitt morgon svammel.

Bäst att förtydliga, lasningen med Walle GICK bra!! Vi använde oss INTE av något våld, han gick snällt in och snällt ut, stod bra under resan. Likaså Sullivan när jag hämtade honom och Zabina. Sydney gick snäll på och lika snällt ut, så henne satte vi en lina bakom rumpan som en broms, inte för att dra in henne. Detta gick lysande, hon gick in och stod kvar, dock visade hon att hon inte riktigt var nöjd med att lämna sina kompisar hemma. Curre springer på transporten utan problem, Prins kliver på om man puttar på lite. Secret har jag inte hunnit prov lasta än. Så nu kan ni andas ut!  

Skriver

Kerstin